Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Midsommardagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
hvarifrån den enkla musiken och taktfulla stampningar hördes. —
Dansen var redan i full gång. ■—
Så snart den förnäma ungdomen hunnit ned till logen, lät gref-
ven sina blickar irra kring bland folket.
Han sökte Anna.
Hon var inte der denna afton.
Grefven kände vid denna upptäckt just som en beklämning öfver
bröstet, men han hann inte länge egna sig ät denna känslostämning,
emedan den lilla brunetten utropade:
— Nu herr grefve spela de en hambopolska. Nu måste ni föra
mig!
Ilan lade af sig hatten och var snart i full dans inne i logen.
Brunetten dansade väl, men inte dansade hon ändå som »Rosen
på Klastorp», det märkte grefven till fullo. Men hon var förtjust och
när dansen var slut, lät hpn det ena utropet aflösa det andra, alla
tolkande hennes beundran öfver grefvens sätt att föra.
Detta gjorde, att de öfriga unga flickorna allt mer och mer
upptändes af åtrå att fä dansa med honom och följden blef, att den
ena hambopolskan efter den andra under en stund spelade* till ringa
förlustelse för bruksfolket, som gerna ville ha andra danser emellan
och hvilket inte kände sig fullt ogeneradt, så länge det föinäma
herrskapet vistades i logen.
Slutligen blef folket lemnadt åt sig sjelft och genast hördes det
på. stampningarne och skrattet, att nu stod glädjen lika högt i tak
som dammet. —
Grefven var emellertid inte fullt belåten och ett vissst drag af
vemod lade sig öfver hans ansigte. Det var en missräkning hos
honom, att han inte fick se Anna denna qväll.
— För tusan, sade han till sig sjelf, hvad har väi jag att göra
med, om den der flickan är med i dansen eller ej?
— Intet, svarade han sig sjelf.
— Jag är väl inte kär på allvar heller? fortsatte han sin tysta
monolog.
Han fick intet riktigt svar på den frågan.
— Kan då kärleken komma som ett nysande? tilläde han för-
argad i sina tankar.
— Ja! stormade hjertat till svar.
— Fördöme mig, har jag inte ordentligt fastnat i Amors garni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
