Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Midsommardagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
bifogade han derefter och knäppte med fingrarne, då han erfor en
alldeles ny men utomordentligt ljuf känsla genomila sin kropp, så
ofta tankarne kommo på Anna och de gjorde det oupphörligen.
Vi förflytta nu våra ärade läsare till Klastorp.
Annas föräldrar och sykon hade ingen aning om hennes nattliga
äfventyr.
— Hur dags kom du hem Anna? frågade modern fram på för-
middagen af midsommardagen samt lade in sin psalmbok i en hvit
näsduk för att ha den i beredskap, när hon en stund derefter skulle
gå i högmessan.
— Jag kom så der just i morgonkröken, svarade hon.
— Vet du inte, hvad klockan var?
— Nej, nu är det så ljust hela natten, att man inte vet, när
det är morgon en gång och inte heller kom jag att titta på klockan,
när jag lade mig.
— Hade du några i sällskap?
— Nej, jag gick ensam.
— Var det inga, som hade vägen här förbi?
— Åhjo, det var det nog; men de höllo på att dansa, när jag
gick.
— Jaså, du gick, innan dansen var slut.
— Ja, jag kände mig så trött.
— Det undrar jag inte på. Trött kan man minsann bli utan
att flänga så der. Dansade ni i logen hela tiden?
— Nej fram på natten svängde vi om på Hasselslätten.
— Har du varit ute hos korna?
— Ja mor, jag var ute i hagen och klämde spenarne på dem
för en stund sedan och hällde upp mjölken som vanligt i bunkarne,
som stå i källarsvalen.
— Det var snällt, min flicka. Du glömmer aldrig något. —
Var snäll och bred far och syskonen hvar sin smörgås — —
— An mor då.
— Jag tar mig sjelf — ät du också, men vi få allt skynda, på,
om vi ska hinna fram till kyrkan, innan det ringer samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
