Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Midsommardagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
— Nå, hur är det med dig nu, Anna?
— Jo tack far, ganska bra.
— Nå det var roligt. Jo, jo! När själen får sin spis, så kryar
nog kroppen till sig! Gå du till bruket och dansa i qväll, det kommer
att göra dig godt.
— Nej, far, låt mig få stanna hemma.
— Nå, nå, i den saken gör du, som du vill; dervidlag har jag
ingen befallanderätt. Gör, som du vill, mitt barn.
Anna blef hemma hela eftermiddagen tillika med hela familjen
och det var en allmän dasighet i torpet. Far låg och sof på gräs-
vallen under den stora lönnen, mor nickade öfver en psalmbok på
förstuqvisten, Annas syskon kastade smörgås vid Alsterån och Anna
sjelf satt i lofsalen spejande utåt vägen mot Säfsjöströmshållet och
undrade, om hon skulle få se den ståtlige grefven nalkas.
Men han kom inte,
P ör hvarje gång, hon hörde hästtraf, for hon upp, men satte sig
ater, när hon sag, att det inte var grefven, som nalkades.
Och så blef klockan mellan nio och tio på aftonen.
Far hade vaknat och ville ha qvällsvard i löfsalen, mor hade
lagt ifrån sig psalmboken, småbarnen komino upp från ån varma,
våta och hungriga och Anna höll pa att sätta fram aftonvarden, då
det plötsligt hördes ett hastigt hästtraf från Säfsjöströmshållet och
en häst gnäggade lifligt.
— Nu skall man se, att förvaltare Hagberg och den der grefven
komma tillbaka, etropade gubben Lars Persson helt förnöjd och
gnuggade händerna, liksom om han hade hoppats att få sig en glad
stund efter denna långa dag.
Anna, som just skul e sätta på bordet bränvinspluntan och ett
glas, blef vid gubbens utrop sä till sig, att hon höll på att tappa
allLiSäinmans.
Hästtrafvet hördes nu närmare och inom kort framskymtade
en ryttare.
— Jaha, mycket riktigt 1 Det är förvaltaren på Kosta, skrek
gubben Lars till, så snart han fick se hästen. Det är förvaltaren!
Och han sprang ut på vägen samt ropade, just när förvaltaren
skulle rida förbi:
— Hallo förvaltare! Hallo!
— God afton käre far! svarade förvaltaren gladt. 1
— På hemvägen, kan jag tänka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
