Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rosenkullen vid korsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Sedan hon lijelpt mor litet hied ett och annat inom hus, gick
hon ut i löfsalen, der hon satte sig och började med ifver sömma på
linnesöm, hvilken hon fått i uppdrag att sy färdig åt nådig frun på
Orrefors.
Anna var mycket skicklig att sy och de tider hon inte var i
folkhögskolan, skaffade hon sig en liten egen förtjenst genom att sy
linnesöm åt fruarne på de kringliggande egendomarne — och Orrefors
var en af dessa,
Mor Stina stökade .dels inne i stugan dels utanför densamma och
när hon en gång kom ut på förstuguqvisten, kom hon ihog, att Anna
varit krasslig den föregående dagen och att hon inte i dag frågat
eftel- hennes helsa; detta hade hon glömt bort till följd af de många
göromål, hon nu efter två dagars hvila hade att sköta.
Nu stannade hon emellertid med en bytta gröpe i handen —
hon skulle nämligen ut till griskultingarne och ansa om dem — samt
ropade åt löfsalen:
— Anna!
— Ja mor, svarade Anna och såg upp från sitt arbete.
— Hur är det med dig i dag?
_ Tack mor, i dag mår jag bra. Om det i dag vore dans på
’ bruket, skull jag gå dit.
— Kantänka det! Gud ske lot, för att du inte blef riktigt sjuk!
Jag var allt just som litet rädd för det. i går förmiddag, skall jag
säga. Men när du kryade till dig på qvällen blef jagjogn; det var
alldeles, som om förvaltaren på Kosta––––––nå, na tyst min
mun, så får du socker — — !
Gumman plirade med ögonen sa skälmaktigt och Anna sag upp
från sitt arbete lindrigt rodnande samt sade:
— Ilvad mor pratar!
_ Nå, nå, inte ondt i det, min fiicka! Sämre karl kan man
allt få.
_ Jag frågar inte alls efter förvaltare Hagberg, skall jag säga
mor. _
_ Nå, nå, nå nå, tag inte vid dig så mycket, derför att jag
kom att tala om honom. Um! Hm!
’ Och gumman började att gå nedat svinstian till.
Anna kunde inte låta bli att skratta åt sin mor, som fått klart
för sig, att förvaltare Hagberg låg henne om hjertat.
_ Hvad bryr jag mig om honom, sade hon för sig sjelf. Hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
