Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rosenkullen vid korsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
inte jag vetat, att jag genom förvaltaren skulle få underrättelse om
grefven, hvad hade jag då brytt mig om honom? — Intet! —
Och hon började sy med fördubblad ifver, under det att hon då
och då log ett mildt leende samt esomoftast lyssnade, om hofslag
skulle höras från Säfsjöströmshållet.
Hela förmiddagen gick till ända, men ingen grefve syntes till.
Klockan blef tolf och mor Stina och Anna åto sin tarfliga
middag — gubben Lars och pojkarne skulle, som förut är nämndt,
vara borta hela dagen på rödjningsarbetet i skogen.
Han kommer nog inte i dag heller, suckade Anna, när hon
åter kommit in i löfsalen och fattat sitt arbete. — Tänk om —
Hon ryckte till och satte handen för hjertat, under det att hennes
kinder bleknade.
— Tänk om häradshöfdingen öfvertalat honom att resa på jern-
väg? — Det går ju så lätt och hästen får ju siu egen spilta med
halm i! — — Nej, rättade hon sig, han sade, att han skulle komma
hit och han kommer, ja jag känner i mitt hjerta, att han skall
komma!
Hon började åter sy med fart, under det att hon gnolade för
sig sjelf på någon folkvisa, till dess att hon åter hoppade till. —
Det hörcjes tydligt, hofslag på vägen från Säfsjöströmsidan1 Ljudet
blef tydligare och tydligare och slutligen skymtade en ryttare fram. —
Ah, det var han, — det var han! — Hur ståtlig såg han inte ut,
der han kom, den unge grefven’, galopperande fram på vägen under
de höga aspkronorna, hvilkas blad dallrade och i detta ögonblick
mycket liknade »Rosens på Klastorp» hjerta, hvilket skälfde under en
sakta dallring skälfde af en ljuf känsla, under det att, medan hon
stod ocu tittade utat vägen mellan löfsalens bladverk, en skär rodnad
spred sig öfver hennes fagra kinder, som blefvo mildt rosenfärgade,
hvilket ju äfven anstod »Rosens på Klastorp». —
Vi gjordo nyss en liknelse mellan det dallrånde aspbladet och
den unga flickans skälfvande hjerta.
Det går en sägen, som vill förklara, hvarför asplöfvet dallrar,
äfven om det är alldeles lugnt.
Verldens frälsare, säges det, blef fäst på ett kors, som var
gjordt af aspträ och efter den stunden dallra ständigt aspbladen
under heligt skälfvande.
En ung flickas hjerta, som förnimmer den första kärleken blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
