Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rosenkullen vid korsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
skall jag hala upp en spann vatten ur brunnen åt honom och gifva
honom en tapp gräs.
— Tack, tack, mitt barn, sade grefven och steg ur sadeln.
— Se till, att hästen får vatten, Anna! ropade gumman Stina
från hönshuset.
— Ja, då mor! svarade flickan och sprang till brunnen, under
det att grefven band hästen vid det af Anna utvisade trädet.
— Hvar har ni far då i dag? sporde grefven, talande så högt,
att Stina skulle höra det.
— Han är i skogen hela dagen tillsammans med pojkarne, för-
klarade gumman.
— Godt! tänkte grefven och strök sig öfver mustascherna.
— Nu tar grefven hålla till godo med Anna ensam, fortfor
gumman.
— Utmärkt! mumlade grefven.
Högt sade han:
— Ja, kära mor, gör er inte något besvär, jag är nöjd, om jag
blott får sitta här, medan hästen pustar.
Var så god, herr grefve! Var så god! ropade gumman och
neg i dörren till hönsburen medan grefven och Anna, som nu gifvit
hästen vatten, gingo in i löfsalen och slogo sig ned på den der varande
bänken.
— Tack för polskorna, Anna, sade han, jag sökte efter er midsom-
mardagen, men fann er inte. Tack också för den läskande vatten-
drycken vid källan och för det läckra påbrödet, tilläde han skrattande.
— Herr grefve! sade Anna blygt och slog ned sina vackra ögon.
~ Det smakar mer af den sorten, min flicka, fortsatte grefven
i munter ton samt slog armen om Anna och tryckte henne till sig
samt kysste henne.
— Jösses dä! Mor står i hönshusdörren, släpp mig herr grefve,
sade Anna och sökte att göra sig fri. från honom.
— Se sä min flicka, bort med allt sjåperi, sade han. Vi äro
ju nu gamla bekanta och goda vänner, eller hur?
Anna svarade intet utan sökte blott att bli fri.
— Jaså, ni svarar inte, min lilla, fortfor grefven. Nå, lika godt;
den, som tiger, han samtycker, heter ett gammalt samt ordspråk.
Och han kysste henne åter.
Dä använde Anna alla sina krafter för att komma loss och
denna gång lyckades det henne äfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
