Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rosenkullen vid korsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Rodnande och flämtande sprang hon upp från bänken, på hvilken
grefven .satt qvar.
Hon ställde sig midt framför honom på andra sidan om det lilla
bordet, som stod i löfsalen.
Hon ville synas ond; men det var en ljuf vrede, hon visade; ty
ögonen talade ett språk, som häntydde på allt annat än misshumör.
Det var blott de rynkade ögonbrynen och knipningen på munnen,
som markerade vreden.
Detta såg den erfarne grefven tydligt och han sade leende:
— Hvad ui är vacker så der, Anna.
— Usch! .Jag ropar på mor, om jag inte får vara i fred.
— Det gör ni nog inte.
— Jo, det gör jag!
— Är jag då så farlig?
Detta var en frågä, pä hvilken Anna hade svårt att svara, hvar-
för hon tigande såg ned och plockade sönder en blomma, som blifvit
uppkastad från bordet.
— Se så, fortsatte grefven. Var inte ond längre. Kom nu
snällt och sätt er här igen.
— Jag törs inte.
■— Hvad är det för prat! Kom nu!
— Får jag vara i fred då?
- Ja, var lugn!
Långsamt gick Anna omkring bordet och satte sig åter på bänken
bredvid grefven.
— Se, det var en snäll flicka, sade han. Låtom oss nu språka
tillsammans helt förtroligt, som det anstår gamla vänner att göra.
— Herr grefven är så gemen af sig.
. — Gemen?
— Ja!
— Hvad menar du med det, mitt barn?
— Herr gretven sänker sig ned till mig, fattiga flicka.
— Kära barn, var det det, du menade — jag säger du — var
det det, du menade med ditt »gemen»?
— Ja, vi säga så här på labdet.
— Jag sänker mig, säger du. Men det är misstag. Jag vill
tvärtom höja dig till mig, Anna.
— Tala inte så, herr grefve.
— Hvarför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
