Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rosenkullen vid korsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 55
det sköna vakna blickar fråssade med välbehag af den ljufva syn,
som nu sjelfmant ställdes framför hans ögon.
— Ja, tänkte han för sig sjelf, med rätta kallas denna flicka
för en ros!
— Tror du mig nu, frågade han.
Anna dröjde med svaret några minuter, derefter hviskade hon
blygt:
— Ja!
— Godt! Då skall jag säga dig, hvem jag är, vill du det?
— Då grefven är så nådig — — —
— Säg inte så Anna. Kalla mig inte nådig. — Jag är en fattig-
lapp, ehuru jag har greflig börd. — Rikedom och magt följa icke
alltid i dessa tider med börden, mitt barn. Jag är lika fattig, som du.
— Nu narras ni?
— Nej det gör jag inte. Visserligen är det antagligt, att jag
disponerar öfver mera penningar, än du gör, ja det är inte blott an-
tagligt, utan äfven visst. Meiy du må besinna, att vi lefva i helt
andra ’ förhållanden. Du lefver här på landet och på dig har man
inga pretentioner. Jag deremot lefver uti hufvudstadens pulserande
lif midt ibland en massa rika slägtiugar och förmögna likar och jag måste
lefva med för att icke bli alldeles lemnad åt mig sjelf. Ingen bryr
sig om, hvarifrån jag tar penningarne, ehuru man vet, att jag är
fattig och ingen skulle hjelpa mig, om jag komme i nöd.
Anna såg på honom frågande.
Jag ser, att du ännu tviflar på mina ord. Jag förundrar
mig inte deröfver; men jag skall lösa dig från dina tvifvelsmåi.
Hör på:
— Mitt namn är Emanuel Strutsenfot och jag är född och upp-
fostrad i Vermland. Min mor dog, när jag var mycket liten och min
far, min gode, redlige far, blef plundrad på sin lilla förmögenhet
under en långvarig process, under hvilken han kom i händerna på
samvetslösa rådgifvare.
— Han skulle ha förlorat allt, om icke i sista stund en god vän
ntivarande disponenten vid Kosta glasbruk, f. d. landshöfding Char-
pentier, välvilligt kommit honom till hjelp, afslöjat bedragarne, som
dock icke kunde befodras till straff samt räddat spillrorna af min
fars förmögenhet.
— Min far var hedern sjelf. Derför trodde han äfven alla men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
