Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rosenkullen vid korsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
kostar mycket penningar och mitt fäderriearf har smält samman till
oroväckande grad.
— Jag måste lefva med i Stockholm i förnämligare kretsar och
äfven detta är mycket kostsamt. Jag har ingen vänlig hand, som
sträckes mot mig, ingeD, som sysselsätter sig med mig på ett upp-
rigtigt och vänskapligt sätt, om jag undantager landshöfding Char-
pentier på Kosta, denne hederlige och älsklige man, med hvilken
jag är slägt. Alla öfriga i stora verlden förakta den fattige, greflige
målaren, just derför att jag egnar mig åt konsten, hvilket enligt en
C’,ef uppfattnig tdand förnämitetema anses om just icke v¡ nhederligt,
så likväl mindre anstående en person af greflig börd.
Anna hade suttit tyst och hört på, hur grefven talat och hon
kände, hur hennes hjerta liksom vidgades efter hvarje ord, som han
uttalade.
— Mången ung flicka af förmögna föräldrar, fortfor grefven, har
haft och har goda ögon till mig, visst inte af kärlek utan endast för
hoppet att kunna bli grefvinna. Men jag har ej bedårats af någon.
Jag har fasat för att bli slagen i bojor och dermed hindrad från
att utöfva min konst, ty en förmögen svärmor skulle aldrig tillåta
mig att fortsätta med målning.
— Jag hade derför så godt soin beslutat mig för att hela lifvet
förblifva ungkarl — till dess att jag fick se dig, Anna.
— Herr grefve, tala inte så, hviskade Anna knappast hörbart,
under det att hon likväl i själ och hjerta önskade, att han skulle
fortsätta.
— Jo, jag vill och skall tala, svarade grefven. — När jag fick
se dig, Anna, gick en underbar känsla genom min själ. Jag visste
förut, att du var en snäll och god flicka; det hade förvaltare Hag-
berg talat om; och jag har lärt mig att sätta tillit till den heders-
mannens ord. — Och när iag kom hit, bländades jag af din skönhet–––
— Herr grefve!
— Jag säger det inte för att smickra, jag säger det af renaste
hjerta. — Sedan, när jag såg dig vid Säfsjöström, blef jag ännu
mera intagen af dig. — Jag dansade med dig och intogs af en kärleks-
yra, som jag ej kan förklara; och när häradshöfding af Petterséns
erböd mig ett af sina gästrum för midsommarnatten, betackade jag mig,
endast och allenast, för att jag skulle få tillfälle att ännu en gång
träffa dig.
— Jag fick äfven dansa med dig en gång till; men jag ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
