Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rosenkullen vid korsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
äfven tala vid dig ostördt och deraf blef den ljufva promenaden till
källan, då — — -r-
— Tala inte derom.
— Nå, som du vill! — Midsommardagen såg jag förgäfves efter
dig och jag längtade nu blott efter att få letona Säfsjöström för att
få se dig och tala med dig, min ljufva ros.
— Herr grefve!
— Må du veta, att du sedan midsommaraftonen städse varit i
mina tankar. — Vet du, hvad jag tänkt?
— Nej!
— Jo, jag har tänkt så här: Den flickan passar just för mig.
Henne skall jag höja till mig. Vi skola bilda ett gemensamt hem,
som hon skall sköta om. Jag skall måla och arbeta samt förtjena
vårt uppehälle. Jag skall bryta med förnämiteterna och lefva i lycka
tillsammans med min vackra grefvinna, hvilken helt visst icke skall
fordra en öfverdrifven prakt, utan nöjer sig med en stilla lycka i ett
fridfullt hem. — Så har jag tänkt.
— livad ni talar vackert, herr grefve.
— tlör vidare. Så har jag äfvec tänkt: En gång, när jag vunnit
rykte som målare och mina taflor inbringa förmögenhet, skall jag
uppträda med min älskade hustru i de fönäma kretsarna och högt ut-
ropa: Se här är min grefvinna, hvilken förljufvat. mina dagar och
spridt trefnad i mitt hem. Hon bär min vapensköld synligt, men
långt förut bar hon en vapensköld osynligt i sitt ädla hjerta!
Anna såg genom en dimma på den vackre grefven, som kunde
tala så skönt och ljuft. Hon kände, hur hennes hjerta klappade så
hårdt, att det nästan ville spränga bröstet.
Grefven fattade en af hennes händer, hvilken han mildt klappade,
sägande :
— Tror du mig ännu, Anna? —
Anna hann ingenting svara, emedan mor Stina i detsaniraa
ropade, under det att hon sprang åt det håll, der grefvens häst stod,
med sådan fart, att hon tappade ena träskon:
— Jösses, Anna, kom och hjelp mig, hästen drar ned slipstenen !
Som en tätting hoppade Anna upp från bänken samt ilade ur
bersån och fram till hästen. Grefven följde henne i saktare mak.
De både qvinnorna hade inte hunnit fram förrän en dof smäll
hördes och den stora slipstenen med sin tunga ställning låg kull-
slagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
