Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rosenkullen vid korsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
— Af hvad orsak?
— Herr grefveu är en ädling, då jag deremot är en fattig torpar-
flicka, hvilken — — — —
— Nå hvarför afbryter da ditt tal?
— Låt oss inte vidare tala om denna sak.
— Du är grym, Anna.
— Ni, herr grefve, är ännu grymmare, då ni vill invagga mig i
tankar och förhoppningar, som jag inte bör och inte får hysa.
— Vill du då inte bli min lilla hustru?
Anna svarade intet.
— Vill du inte lefva. ett enkelt men lyckligt lif tillsammans med
mig i Stockholm?
Anna var fortfarande tyst.
— Du skulle gå på torget om förmiddagarne, när jag arbetade
med målning; du skulle laga vår gemensamma middag; du skulle
damma mina tofflor och med mig fröjdas öfver mina framgångar
eller sucka öfver mina motgangar; du skulle vid min arm promenera
kring Djurgården och tillsammans med mig göra utfärder i de vackra
omgifningarne kring Stockholm. Vi skulle lefva tillsammans ett
idylliskt och ljuft lif.
Anna gick tyst framåt med lutadt hufvud, under det att hon
plockade ifrigt på sitt förklädesband.
— Du vill inte svara mig, Anna? sade grefven efter en stund.
— Jag bör inte svara.
— Hvarför?
— Derför — — Se der är rosenkullen, nedanför hvilken vägen
grenar sig! utropade hon med detsamma och pekade på en kulle
bevuxen med törnrosbuskar, å hvilka en mångfald sköna rosor prun-
kade i solskenet.
Hon sprang ifrån grefvens sida och rakt upp bland buskarna
på kullen, der hon bröt några af de vackraste rosorna och band
dem med gräs hop till en liten bukett, med hvilken hon gick tillbaka
till grefven, som just nu hunnit fram till vägknuten, der han åter
steg af hästen.
— Stygga, lilla ljufva varelse, som inte vill lyssna till mig,
sade han.
— Se här, sade Anna i glad ton, har jag bundit en bukett af
rosor, får jag fästa den på edert rockslag, herr grefve?
— Med nöje, min ros!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
