Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rosenkullen vid korsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-yr’-z
64
— Vill du minnas mig, Anna?
— Ja, med tacksamhet,
— Säg med kärlek?
— Låtom oss skiljas, herr grefve.
— En afskedskyssi
— Mor väntar mig och nndrar, hvarför jag dröjer så länge.
Släpp mig.
— Du gaf mig blommor, Anna; jag vill äfven glfva mig något.
Se här!
— Nej, nej, herr grefve 1 sade Anna och sökte rycka loss sin
arm, då grefven tog en lillfingersring, hvilken hängde som en berlock
i hans urkedja, af fjäderriogen, som höll de öfriga berlockerna samt
ville träda den på ett af Annas fingrar.
— Hvad nu? Vill du inte ens mottaga ett minne af mig?
— Jag skulle aldrig tordas bära denna ring.
— Göm den då, min flicka, och se på den stundom samt påminn
dig då mig, som älskar dig af hjertat, men är missförstådd af dig.
— Herr grefve!
— Se sä! — Ser du, den passar alldeles förträffligt.
— Ah, hvad den är vacker, herr grefve.
— Behåll den och minns, att det är Emanuel Strutsen fot, som
gifvit dig den.
— Ja, herr grefve.
— Tänk vänligt på mig, när du ej vill älska mig.
— Jag skall innesluta er i mina böner, herr grefve.
— Säg nu- Emanuel.
— Nej, min Gud, det kan jag inte! *
— Du får lära dig det nästa gång, vi träffas, min Anna.
Utan att hon hindrade det, kysste han hennes läppar och ka-
stade sig derefter upp på hästryggen samt galopperade bort.
Anna sprang upp på krönet af kullen och såg efter honom,
hvilken då och då vände sig om och viftade med handen åt »Rosen
på Klastorp», hvilken nu stod omsluten af blommande törnrosbuskar,
men utan gensägelse var sjelf den skönaste rosen af dem alla.
När grefven inte längre syntes, såg Anna på ringen, som hon
fått af grefven, och förde densamma till sina läppar.
— Han älskar mig! hviskade hon. — Han älskar mig! Han har
gifvit mig denna ring som underpant på sin kärlek. — Åh, hvad
jag är lycklig — och dock så olycklig! — Aldrig, aldrig kan jag bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
