Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rosenkullen vid korsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
►— *-y»—î—.
hans maka! — 0, nej! Den arma torparfiickan kan aldrig höja sig
upp till den högvälborne mannen. — Men han älskar mig och jag
älskar honom. — Aldrig, aldrig skall jag svika min kärlek, sviker
han äfven mig! — Och denna ring skall städse följa mig som min
dyrbaraste klenod; men ingen skall ta veta derat. Ingen! Ej ens mor!
Hon kysste åter ringen och drog den sedan af sitt finger samt
knöt in den i sin näsduk.
Derefter såg hon ännu en gang at det hall, dit gretveu ridit,,
hvarefter hon steg ned från rosenkullen och började vandra hemåt.
När hon kom hem, höll mor Stina på att ansa om gurkorna i
den lilla gurksängen i trädgårdstäppan.
— Hvad du varit länge, Anna, sade hon med en stämma, som
i sig hade något af förebråelse.
_ Det är så varmt och soligt mor och när grefven ridit, hvilade
jag mig en stund på rosenkullen.
_ Det är väl inte svalare der än annorstädes, invände modern.
— Jo, det är litet skugga ät ena sidan.
_ Sätt på en panna jordpäron nu och stek en fläskbit åt oss
till middagen, jag har inte tid med det.
— Ja mor!
Anna sprang in i stugan och tände i spiseln samt sköljde nagra
potatisar, hvilka hon lade i pannan, som hon ställde på en trelot
öfver elden och snart började det puttra och koka.
Under det att potatisen kokade, tog Anna fram ett litet syskrin,
hvilket hon fått af hennes nåd på Orrefors och hvilket aldrig någon
annan än hon sjelf använde.
Dit lade hon grefvens ring irfsvept i ett papper, kring hvilket
hon nystade litet ullgarn. På det sättet hade hon ringen väl gömd.
När detta var gjordt, skar hon upp fläsket, som skulle stekas
samt satte stekpannan på en annan trefot, i
Inom kort började det fräsa och spraka i pannan. Anna vände
på fläskbitarne och sjöng under tiden en glad och munter sång, att
det klingade i stugan och mor Stina undrade, der hon sysslade i
trädgårdstäppan, hvad det kom åt hennes flicka, som var sä munter
och glad på en söckendags middag, då hon i allmänhet plägade
vara tyst och helt och hållet upptagen af sitt arbete.
Grefven red i jemt traf och först fram på natten kdm han he m
till Kosta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
