Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Eviga rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. V.
Eviga rosor.
Dagen efter sin återkomst till Kosta sof grefve Strutsenfot
ganska länge och inan lät honoin äfven sofva, väl vetande, att den
långa ridturen måste förorsaka trötthet i syrinerhet för en person
som han, hvilken visserligen var van vid nattvak, men icke var härdad
för kroppsrörelser och för hvilken äfven landtluften måste vara
ovanligt stark.
Landshöfding Charpentier väntades ej förräp denna dags afton
tillbaka till bruket, ännu en anledning, hvarför man lät grefven sofva
i ostörd ro.
Först när brukets vällingsklocka kalladé arbetarne till middags-
rast, vaknade grefven och steg upp samt uttalade för sig sjelf en och
annan ed öfver, att han legat så länge.
Han steg upp och klädde sig samt tog fram sina penslar, hvilka
han synade, plockade med färgtuberna och drog fram sitt staffli, pä
hvilket han ställde en på fyra ramar uppspänd duk, hvarpå han
knäppte med fingret för att öfvertyga sig om, att duken var ordent-
ligt spänd.
— Rosenkullen vid korsvägen, mumlade han, och «Rosen på
Klastorp» midt bland blommorna! — Ett utmärkt motiv! Jag svär
på, att den taflan skall slå an, ty jag känner, att jag skall kunna
måla den väl! ^
— Men hur tusan, fortsatte han sin monolog, skall jag kunna
få mitt staffli dit. — Jag kan inte ta det med på hästryggen och
mycket ovisst är det äfven, om min vördade onkel skall tillåta mig
att oupphörligt rida fram och åter mellan Kosta och Klastorp. Jag
vet, att han är rädd om sina hästar och äfven har användning för
dem alla dagligdags.
— Visserligen, tilläde han för sig sjelf, skullé jag kunna skizzera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
