Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Eviga rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—- - -*r
h––––f*–’–
76 V
vägen, viftande med svansen, då och då vändande om för att fägna
den arbetsamme rättarens punktliga dotter. —
Hastigt började Prisse att skälla.
— Hvad är det med dig din tosing, sade Lisa och hytte åt det
bråksamma djuret med högra handens pekfinger.
Men Prisse låtsades ej förstå henne utan fortfor med sitt gläfsande
samt rusade litet.
— Dumma hund, som inte kan låta bli att skälla på folk, som
du inte känner igen, sade Lisa och såg sig omkring, anande, att någon
främmande var i närheten.
Hon bedrog sig inte heller. I en af vägkrökarne såg hon en
herre komma, hvilken, om han fortsatte sin promenad, hon ovilkor-
ligen skulle möta.
— Det är grefven, sade hon för sig sjelf, grefven, som brukar
vara härute om somrarna!
Och hon började att borsta sig i största hast samt satte på sig
sin allra sötaste min, der hon gick med den tomma matkorgen på
armen.
Förhållandet var, att grefven förr om åren hade haft ett litét
godt öga till rättarns Lisa, hvilken han ofta nypt i hakan och pratat
med. Lisa gjorde sig derigenom litet höga tankar om sig sjeif och
när hon nu fick se grefven, ville hon vara så söt som möjligt.
De kommo allt närmare hvarandra.
Nu voro de alldeles midt lör hvarandra.
Prisse fortfor att skälla.
Lisa log så fint och neg.
Grefven såg upp helt flyktigt och lyfte lätt på hatten; men han
stannade inte och inte log han heller mot henne, som han hade plägat
göra de föregående år, som,han varit vid bruket på bçsôk.
Lisa bleknade:
Dock, hvarför skulle hon göra det? — Grefven hade ju besvarat
hennes helsning, alldeles som han plägade helsa på andra af bruks-
folket. —
Ja. det var just det, som förargade Lisa. Hon hade alltid haft
ett litet företräde; — det tycktes hon nu ha mist.
När grefven passerat, vände hon sig om och såg på den rake
och ståtlige mannen, under det att en fuktig sky helt hastigt drog
förbi hennes syn.
Hvarför?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
