Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Eviga rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
qvar, under det att fadern åt, samt väckte honom efter den välbe-
höfliga middagsluren, när vällingsklockan på bruket ringde ut.
Denna dag hade hon utom mat och dricka äfven med sig en
flaska bränvin. Rättarmor hade tyckt, att farsgubben skulle kunna
behöfva sig en tår i värmen. —
Hvilken, som varit i tillfälle att intaga sin måltid i gröngräset
under lummiga trädkronor, skall erkänna, att detta är en stor njutning.
Detta tyckte äfven rättaren, då han efter att hafva klappat Lisa
under hakan och hunden Prisse, som följt henne, på hutvudet, slog
sig ned och öppnade matkorgen, då halsen på den omtalade brän-
vinsbuteljen stack fram.
— Nej, se på mor då! Nu har hon gjort sig till, skall jag säga!
Titta hit pojkar, så skolen I få en klämtare med, det hafven 1 för-
döme mig gjort skäl för i dag! utropade han.
Drängarne underläto icke att lyssna till denna inbjudning och
snart var rättarns butelj stadd på vandring från den ena munnen
till den andra.
Matsäckarne länsades.
Middagsluren togs.
Ingen i skogsdungen var vaken mera än Lisa, som satt sig ned
på en sten och Prisse, hvilken lagt sig vid hennes fotter samt då och
då såg upp på henne med sina kloka ögon utan att lyfta nosen,
som han lagt öfver sina framtassar. Han tycktes vänta på något
och lyssnade ifrigt, hvilket syntes deraf, att han då och då lyfte på
de stora örlapparne.
Pfötsligen rusade han upp och började skälla. — Han hade
fått höra vällingsklockan klinga vid bruket och det kloka djuret, som
många gånger varit med Lisa, då hon burit mat till sin far, visste
fullkomligt, att det skulle bli uppbrott af, när vällingsklockan hördes
efter måltiden.
Lisa steg upp från stenen och ropade:
— Far! Nu är klockan ett!
Rättaren lyfte först på ögonlocken helt litet, derefter slog han
upp dem helt och hållet, sträckte på sig och sprang upp, samt ropade
till laget.
— Upp igen!
Alla lystrade till och inom kott var höslåttern åter i full gång.
Lisa tog den nu betydligt lättare matkorgen på armen och gick
till bruket igen till rättarns stuga. Prisse sprang förut liksom visande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
