Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Friaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
— Hvad har du då för brådt på Karlshult, eftersom du inte
kan hjelpa far din dagen ut?
— Det skall ni snart bli varse far; ajös! svarade Karl och i
detsamma lyfte han på klinkan, öppnade dörren och gick.
_ Jag tror, att den röde rider pojken! skrek nämdeman, när
hans son lemnat stugan och med trygga steg vandrade leden utför
fram emot Karlshult.
— Karl har varit så underlig en lång tid, sade Fina.
— Säger du det?
— Ja, det har han far. Och i går, när vi voro vid Kosta och
såg bruden, blef han mörk i ansigtet som en molntapp samt hviskade
långa meningar för sig sjelf och dermed höll han på hela vägen hem.
— Hvad håken är det då med honom — han har väl inte
kommit i slangen med läsarne heller.
— Jösses Guds son, far! utropade nämdemans mor. Gud be-
vare vår gosse för en sådan olycka. De der läsarpresterna och
kolportörerna predika ju för folk, så att en kan bli vansinnig.
Ja, ja det är mer än en fattig stackare, som blifvit kollrig och gått
och dränkt sig i Alsterån, derför att deras hufvuden varit för svaga
och inte tålt vid allt det der sammelsurium, som kolportörerna tratta
i folk på sina konventiklar.
— Du har rätt mor.
— Gud bevare den der raska pojken.
_ Drängarne få sköta sig på åkern, bäst de kunna i eftermiddag,
jag går öfver till Karlshult och tar reda på, hur det är fatt med
pojken.
Och han tvättade af sig litet samt tog på sig en bättre rock
och väst, lät Fina borsta bolstervarsbyxorna med en viska samt
utbytte träskorna mot ett par stöflar och sä bar det af.
Gubben förstod sig visserligen bra på att förtjena pengar, men
han var inte med, när krutet fanns upp, som man säger, det vill
säga, han rörde sig ganska långsamt och det gick derför en ganska
rundlig tid åt, innan han blef i ordning att gå.
Väl utkommen på leden gick det bättre och det var med ringa
ansträngning, han klef öfver stättan vid gärdesgården, som skiljde
nämdemansboställets och Karlshults egor åt.
När han kom helt nära hönsgården vid Karlshult, mötte han
till sin förvåning sin son, hvilken var iklädd sina bästa helgdags-
kläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
