- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
88

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Friaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nå, si jäder anacka, är det inte sjelfva farsgubben, som
kommer, utropade Karl och såg så hjertans glad ut.
— Ja, ditt brusbufvud, svarade nämdemansfar, tycker du, det
är helgdag i dag, din lätting.
— Stoppa in den der pipan, far, sade Karl, den tonen dansar
jag inte efter.
— Mins, att jag är far din.
— Det glömmer jag inte.
— Vänd om och ta på dig arbetskläderna igen!
— Nej far!
— Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde skall du hvila.
— Jag tror fördöme mig, att far tänker predika här vid höns-
gården, ha, ha, ha! ropade Karl.
— Pojke!
— Lugna sig far! Jag kan nog hustaflan så väl som far sjelf.
Men jag skall säga far, att för mig är det helgdag i dag.
— Det vore tjyfven.
— Jo, jo men farsgubben. Jag har läst i katekesen, att men-
uiskart skall älska sin nästa som sig sjelf; och det är ackurat det,
jag gör. »Rosen på Klastorp» är väl min nästa tänker jag och
henne älskar jag som mig sjelf och litet till ändå och derföi går jag
dit i dag och friar.
Om fördämningarne i Alsterån brustit alldeles invid nämnde-
mannens fötter, kunde han ej blifvit mera förvånad, än han blefjust
nu vid detta meddelande.
— »Rosen på Klastorp»! sade han.
— Jo, jo men farsgubben, jag tycker just, att hon kunde bli
en bra »kära mor» på Karlshult. Och jädrar i mej skall hon inte
ha kyrkans gullkrona på hufvud, när hon står brud, alldeles som den
förnäma bruden vid Kosta i går hade det!
Nämdeman vände sig bort och strök oförmärkt med aviga han-
den öfvcr ögonen, derefter sade han:
— Säg ingenting åt mor Karl, ty då blir hon så galen af glädje,
att hon hoppar öfver små tak!
— Nej, jag skall ingenting säga, förrän jag kommer tillbaka
som fästman. — Men ajös far. Jag måste gå nu och spänna för
Brunte, så att jag hinner fara fram till »handlingsman» och köpa en
p-salmbok med förgyllda spännen åt tösen min.
— P-salmboken skall jag bestå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free