Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
— Ja, se det är just på det viset, att jag hade något att säga
Anna. |
Vid dessa ord spratt Anna till och såg nästan förskräckt upp
på Karl, hvilken inte uppfattade hennes blick rätt, utan tydde den
alldeles bakvändt.
— Hvad vill Karl mig, frågade hon sakta.
— Förstår inte Anna det?
— Nej, Karl, det gör jag inte.
— Hm! Hml
Detta svar gjorde Karl inte så litet tafatt och han hade gått
ett bra stycke vid Annas sida, innan han åter kunde börja tala.
Slutligen tog han dock mod till sig och sade.
— Anna går så fort.
— Ja, det är inte så liten bit hem, den här omvägen.
— Låt oss sätta oss litet här.
— Som Karl vil).
De slogo sig ned vid vägkanten på en dikesren.
— Anna har ju sett Karlshult? frågade Karl.
— Ja, jag har varit der några gånger.
— Det är inte så liten jordbit, som hör till den gården, skall
jag säga.
— Nej, jag vet det.
— En skogsbacke hör dit också.
— Ja, jag vet.
— Och ängarne gifva hö åt häst och andra kritter.
— Det vet jag. „
— Stugan är inte heller dum.
— Tycker någon det.
— Vet Anna hvad?
— Nej.
— Jag börjar just tycka, att det blir söckert*) att gå der
ensam.
— Hm!
— Jag har pengar på banken, må Anna tro.
— Hm!
— Så nog kan jag försörja en hustru alltid.
— Hm !
’) Ledsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
