- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
92

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Frieriet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92
— Åh, se, sjelfve Karl i Karlshult! utropade gubben, när han
fick se den rike närademanssonen.
— Ja, jädrar i mej, käre farl Det är inte så ofta, jag är hem-
ifrån en söckendag; men jag har just som litet att språka med er
om.
— Jaså! Jag skall väl gå hem då, kan jag tänka.
— Nej vars! Jädrar i mej, kunna inte vi talas vid här ute
lika bra.
— Nå, det låter godt. Yi kunna sätta oss här i skuggan.
— Det kunna vi, käre far!
De satte sig på en sten, der det var skugga. Anna stannade
hos sina bröder, ty hon ansåg det icke vara på sin plats, att hon
gick hem ensam, när hon följt Karl bort. Hon skulle då äfven följa
honom hem, menade hon, i händelse ej käre far annorlunda bestämde.
Gubben Lars och Karl kommo genast i ett lifligt samtal, hvilket
synbarligen var af behagligt innehåll för dem båda, ty de skeno som
solar och litet då och då slogo de hvarandra på knäna, att det
smällde om det.
Anna och pojkarne sågo emellanåt på dem och blefvo smittade
af glädjen.
Samtalet blef inte långt.
När det var slut, skakade de båda karlarne hvarandras händer
på det kraftigaste och derefter befallde gubben Lars Anna att följa
Karl tillbaka till torpet, dit han snart sjeif skulle komma efter.
Anna och Karl gingo och gubben Lars bötjade åter arbeta med
lust och lif. Det syntes, att han var mycket glad och det hördes
äfven; ty han sjöng till arbetet,’hvilket han aldrig plägade göra annat
än då något särdeles lyckligt inträffat.
Anna ville gå genvägen hem, men Karl sade då:
— Har Anna brådtom?
— Åhnej, det har jag just inte, svarade hon.
— Vill inte Anna gå vägen fram dä i stället för öfver stättan ?
— Jc^men den är mycket längre än stigen.
— Hvad gör det, när Anna inte har brådtom?
— Nej, det gör ingenting; men jag tänkte, att Karl ville hem
till Karlshult innan natten.
— Åh skräp, det är inte så noga. Har man en gång kommit
ut, så kan man gema vara ute också.
— Nå, vi gå väl vägen då, eftersom Karl vill det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free