Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
— Ack, att inte Karl sade ett ord till mig först. Karl skulle
då ha fått veta–––-—
— Kanske jag inte skulle vara god nog åt henne?
— Ja käre Karl! Hade Karl i våras begärt mig till hustru, så
skulle jag sagt ja––––––
— I våras?
— Ja!
— Men nu?
_ Nu — blif inte ond, Karl — nu är jag bortlofvad.
— Hvasa? — Bortlofvad?
— Ja!
— Derom talade inte Lars Persson.
— Han vet intet derom.
— Nå, så jådrar i mej, skall inte Anna få bryta sitt löfte.
— Var barmhertig Karl!
— Jag hade tänkt mig Anna som en god och sedesam tös.
— Jag är det Karl!
— Nej, den flicka, som utan sin fars vetskap oeh vilja lofvar
bort sig, är inte mycket att hålla på.
— Karl, hör mig!
— Nej, jag hör ingenting! Jag har inte tid längre att uppehålla
mig här. — Fy attan tusan! Bättre flicka trodde jag Anna vara.
— Döm mig ej ohörd, Karl!
— Har jag inte hört nog.
— Nej, låt mig tala! Var ej så hård! Karl sade ju nyss, att
Karl tyckte om mig. Hvarför får jag då ej tala nu, medan vi äro
ensamma.
— Nå så tala då, men fort!
— Hade Karl friat i våras, så skulle jag sagt ja!
— Det har jag hört.
— Jag skulle känt mig stolt och lycklig öfver att få bli hustru
åt den rikaste bonden i häradet.
— Hit!
— Men jag vågade inte hysa ett sådant hopp.
— Hml
— Karl har aldrig visat mig något företräde framför andra
flickor. Är det inte sannt?
— Jo; men jag har alltid haft en klockarkärlek till den vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
