- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
96

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Frieriet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96
»
»Rosen på Klastorp» och jag har länge tänkt, att Anna skulle bh
min hustru.
— Jag tackar Karl för dessa vänliga tankar. Men då Karl
aldrig sagt något, har jag inte vetat något derorn förrän nu.
_Nåja, det kan då vara sannt.
_ J midsomras var mitt hjerta ännu fritt; men då blef det
bortgifvet.
— Åt hvem?
— Låt det tillsvidare bli min hemlighet.
— Förbannelse!
_ Blif inteond, Karl! Om Karl hade begärt mig till äkta i
våras, hade jag svarat ja och jag hade då varit Karls för lifvet.
Jag hade då icke brutitmittlöfte till Karl, om någon annan sedan
kommit och friat, lika litet som jag nu för Karls skull kan bryta
mitt löfte till den andre. — Nog vill väl Karl erkänna, att det är
rätt.
Han såg tyst och mörk i hyn framför sig.
— Karl svarar intet. — Gode Karl, var inte ond.
’ _ Nå, kan den andre försörja Anna lika bra, som jag kan det?
— Jag hoppas det.
- Anna är inte säker?
_ Åhjo, det är jag. — Men skulle han äfven inte kunna eller
vilja det, så står dock mitt löfte till honom fast.
— Galna flicka.
— Låtom oss vara vänner, Karl.
— Vänner?
— Ja, Karl, låtom oss vara vänner.
— Jag måste åka hem.
Han reste sig hastigt upp och gick vägen fram mot Klastorp,
lemnande Anna vid dikesrenen.
Hon såg efter honom, suckade djupt och steg upp samt gick
hemåt sakteligen med bedröfvadt sinne och inom sig hoppandes, att
Karl måtte hafva lemnat Klastorp, innan hon hann tillbaka dit.
Hon insåg mer än väl, att hennes far skulle bli mycket förtörnad
på henne; men hända, hvad som hända ville, skulle hon bli trogen
sitt löfte till grefve Strutsenfot.
Då och då stannade hon och lyssnade, om hon inte skulle höra
bullret af Karls vagn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free