- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
103

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Frieriet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103
— Grefve Emanuel Strutsenfot!
Både Lars och Stina blefvo mållösa vid detta oförmodade med-
delande. — Ja, de hissnade till, liksom om de .varit nära att förlora
balansen. — Mor Stina såg förskräckt på sin dotter, men gubben
Lars rynkade olycksdigert sina buskiga ögonbryn och när han väl
hemtat sig från sin förvåning, utbrast han uti vredesmod, under det
att han högg tag i en af Annas armar:
— Du ljuger, flickal
— Nej far, svarade Anna.
— Säg, att du ljuger! fortfor gubben och högg tag i hennes
andra arm samt skakade henne våldsamt.
— Nej, jag har talat sanning.
— Gud nåde dig, flicka! — Den der målarn?
— Ja, grefve Strutsenfot.
— Förbannad vare den stund, då han kom hit till torpet! —
Jaså! — Du tänker bli grefvinna du? — Men det säger jag dig, att
>å länge jag lefver och så länge du är i mitt hem, skall detta inte
ske! — Ah! — Hade jag den der fördömde grefliga glopen här, så
skulle jag min själ piska ur honom hågen att förderfva en hederlig
bondes dotter!
— Far! Far! Grefveu är en ädel och rättsinnad man.
— Tala inte om honom! — röt gubben och ropade derefter på
en af sina söner:
— Alfred!
— Ja far! svarade pojken, som stod alldeles vid faderns sida
jemte sin bror och yssnade till samtalet.
— Det var du, som var med vid rosenkullen, när grefven målade
af Anna?
— Ja far!
— Hur höll du vakt?
— Som far sagt till mig.
— Var du aldrig borta?
— Jo, ibland var jag till källan efter vatten och ibland var jag
ned till ån och tvättade grefvens penslar.
— Jag skall »tvätta» dig, jag, skall du se och det, så att du
aldrig glömmer det! Det är ditt fel, att denna olycka skett!
Och den uppretade gubben fattade gossen i nacken, böjde honom
framåt, ryckte till sig en käpp från det närbelägna bönlandet samt
började att rappa på honom af alla krafter. ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free