Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Frieriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Da grep Anna om sin fars arm och sade med allvar:
— Far, slå inte bror!
— Släpp mig! skrek gnbben.
— Nej, svarade Anna och bibehöll taget om hans arm, skall
far slå någon, så slå mig.
Mor Stina tog nu i andra armen på gubben och befriade den gråtande
gossen, hvilken sprang in i stugan, der hans bror förskräckt gömt sig.
— I morgon dag skall du ur huset flicka, eller också skall du
bli Karl Anderssons i Karlshult brud! röt gubben åt Anna samt gick
derefter in i stugan och talade intet mer den qvällen.
Den hetletrade gubben, hvilken alltid varit van vid, att hans
befallningar ovilkorligen blifvit åtlydda, kunde inte fördraga, att hans
dotter satte sig upp mot honom på detta sätt och dessutom fruktade
han mycket för att komma i cvänskap med Karls far, den betydande
nämdemannen.
Han hade emellertid gifvit sin vrede något aflopp genom den
bastonad, hvarmed han trakterat sin son, som fick lida oskyldigt för
sin syster. Men gubben var dock al’t utom lugn och helst skulle han
hafva velat prygla upp såväl Anna som grefven.
Den sistnämde fanns emellertid inte till hands och väl var det
för honom, ty Lars hade dervidlag icke lagt fingrarne emellan.
Anna var ju deremot tillstädes, men han rörde henne inte, ty
hon var ju en fullväxt qvinna och han hade försyn för qvinnans helgd.
Vårt folk är så civiliseradt, att det aktar och värnar det sva-
gare könet, men förgriper sig inte på det, äfven om vreden är stor.
Tyvärr har det icke alltid varit så.
Ga vi tillbaka i tiden, sa finna vi, att på ju lägre bildningsgrad
ett folk stått, desto mera underordnad mannen har qvinnan varit
Och ännu bland de råa, vilda och halfvilda folken anses qvinnan
mera som djur än som menniska. Hon är mannens slafvinna, får
förrätta de gröfsta och mest underordnade arbeten och hon får sällan
om ens någonsin visa sig offentligen i männens sällskap eller deltaga
i deras nöjen och festliga lekar. - Men ju högre ett folk står på
bildningens skala desto högre står hos det folket äfven qvinnan icke
allenast i hemmet utan äfven såsom samhällsmedlem. En högre
civilisation och kristendomens heliga ljus hafva slutligen satt kronan
på verket.
Värt folk är ett af de mest bildade i Europa, derför aktas äfven
qvinnan här högt. — Och detta är en af svenska nationens stoltheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
