Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mor och dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mí
ifrån mig att tro dig i
— Anna! sade hon mildt.
— Ja, mor, svarade Anna mellan ett par snyftningar.
— Far är mycket ond !
— Ack, jag vet det, mor.
— Vill du inte göra honom till viljes?
— Jag kan inte, ack, iag kan inte.
— Min snälla flicka, vill du ha förtroende för din mor ?
— Ack ja ! suckade Anna och hennes tårar fingo allt hastigaie
lopp, under det att hon lutade sitt hufvud mot sin mors axel.
Gumman smekte mildt lockarne ur hennes panna och sade der-
efter:
— Du har gifvit grefven ditt löfte?
— Ja ?
— Min snälla flicka, det vare lå
stånd till en vanhederlig handling — —
— Mor! Mor!
— Men är du säker på, att grefven inte bedrar dig ?
— Ja, jag tror det ! Han gaf mig sådana trohetslöften.-
_ Kära Anna ! Du känner inte verlden. Mycket här i lifvet
ser skönt och lockande ut för ens syn eller tankar ; men inom den
lysande ytan finnes stundom endast förruttnelse, alldeles som man
mången gång hittar en murken nöt inom ett friskt skal. - De för-
näma herrarna leka stundom i tanklöshet med unga flickors hjertan.
Ja, de göra sig inte samvete af, om de beröfva en fattig flicka hennes
själslugn, ja hennes heder.
— Mor !
_ Hör mig, mitt barn. Hvem vet, när din mor nästa gang
får tala vid dig lugnt och förtroligt.
— Goda mor !
— När jag var ung, min Anna, kände jag en snäll och fager
flicka, som var min bästa väninna. En gång, då vi voro inne i
Vexiö på marknaden, fick en fin herre se henne. Han förföljde oss,
ty vi gingo hela dagen tillsammans och han slog sig slutligen i språk
med oss. Han tog noga reda på, hvar Brita, så hette min väninna,
bodde och kort efter marknaden kom han som af en händelse till
hennes hem. — Han pratade med henne en massa grannlåter, som
fina herrar ofta göra, och förvred hufvudet helt och hållet på flickan,
så att hon rymde från sitt hem med honom till Kalmar. Man letade
länge efter henne och draggade i Alsterån troende, att hon omkommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
