Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mor och dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. VIII.
Mor och dotter.
Gråtande gick Anna in i löfsalen, der hon satte sig med för-
klädet för ögonen djupt sorgsen öfver den oro, som genom henne
uppstått i hennes älskade föräldrars hem.
Hon skänkte de båda gamla en sann dotterlig vördnad och kärlek
och aldrig förrän nu hade något missförstånd uppstått mellan dem
och henne. Visserligen hade det händt, att käre far stundom varit
häftig, men hans häftighet kunde liknas vid molnfläcktar, soro för
några ögonblick skymde solen.
Men nul — Nu var far riktigt förbittrad på henne och han hade
skäl dertill. — Men kunde hon svika det löfte, som hon gifvit den
man, hvilken hon älskade och som sade sig älska henne?
Nej! — Hon skulle bli honom trogen, skulle hon äfven deri-
genom nödgas lemna sitt hem!
Hennes far hade sagt henne, att hon den följande dagen hade
att välja mellan att bli Karl Anderssons i Karlshult brud eller att
lemna sitt hem.
Hon skulle göra det senare hellre än bryta sitt löfte till grefven!
Ja, det var hennes fästa beslut — och dock! — hur skar det
henne inte i hjertat, att hon på detta sätt skulle behöfva oroa sin
far och sin mor ! — Hon ville gråta blod för dem — men sitt löfte
skulle hon vara trogen !
Medan hon satt der i löfsalen gråtande och försänkt i dystra
tankar, kom hennes mor till henne.
Den stackars gumman var alldeles upplöst af gråt och hennes
kropp 8kälfde, när hon nu satte sig bredvid sin dotter, hvilken till
denna dag varit hennes stolthet och gläd;e.
Sakta lade hon sin ena hand på Annas i knäet hvilande samman-
knäppta händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
