Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mor och dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
då sagt till grosshandlaren, att Brita måst sälja sina kläder för att
lifnära sig.
— Vet du hvad han svarade då, Anna?
— Nej mor!
— Jo, så här svarade han:
»Hvad kan hon mer begära! Hon kunde ha’ sparat, medan jag
gaf henne medel. Inte ämnade jag lefva tillsammans med henne,
tills mossan skulle växa öfver mig. Hon var en docka, som roade
mig. Men liksom barnen kasta’ bort de leksaker, som de tröttnat
vid, öfvergaf jag henne, när jag blifvit led vid henne. — Hon har
ingenting att beklaga sig öfver.»
— Så sade han, Anna! — Det var en fin herre, som fattade
tycke för én bondflicka. — Tänk på denna sanna historia min flicka
och Gud bevara dig, mitt barn, för att falla i ett sådant försåt, som
det, hvilket lades ut för den arma Brita och störtade henne för lifvet.
Hon tryckte Anna ömt till sitt bröst.
— Goda mor, sade Anna, tro inte mig vara i stånd att för-
glömma mig till den grad, att jag skulle låta sköfla min heder. —
Nej mor! — Grefven har bedt mig blifva hans hustru och jag har
lofvat honom det. — Bryter han sitt löfte, må han’svara derför
sjelf: jag skall veta att hälla mitt!
— Men hvad vill du taga dig till, barn, om far inte tillåter dig
vara qvar hemma och om grefven skulle öfvergifva dig?
— Jag skall arbeta och försörja mig redligt.
— Arma barn1 Du litar på din sömnad?
— Jag litar pä min arbetsförmåga och min viljekraft, mor. —
Hade jag fått gå ett år till i folkhögskolan, så hade jag kunnat bli
småskollärarinna. Nu kan jag det inte. — Men mina händers verk
skall gifva mig mitt uppehälle, om Emanuel skulle svika sin tro.
— Betänk dig barn.
— Jag har det.
— Kanske grefven blott skämtat.
— Nej mor, han har svurit mig tro, liksom jag gifvit honom
samma ed tillbaka.
Gumman suckade djupt.
— Du svare sjelf för dina handlingar, jag har gjort min pligt
som mor, då jag varnat och bedt dig.
— Goda, älskade mor! Ack, att jag blefve gift och lycklig snart;
jag skulle taga dig i mitt hem och du skulle ha högsätet vid vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
