Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mor och dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
bord, liksom du har det i mitt hjerta. Du skulle inte mera behöfva
arbeta, du skulle blott njuta i stillhet och fröjda dig åt ditt barns
lycka och din egen sällhet.
— Hvilka barnsliga drömmar, kära Anna. Skulle du bli gift
ilM grefven, så finge jag ej visa mig i ditt hem annat än möjligen
i köket, der jag finge äta bland tjenarne och göra en tjenares sysslor.
— Säg ej så mor.
— Jo det gör jag; och nu hör jag, hur barnslig du är. Du är
så hjertinnerligt god och rar min snälla Anna; men du är ett stort
barn. Jag gläder mig öfver din barnslighet, ty den tyder oafvisligen
på oskuld; men jag fruktar för dig ännu mera; ty ju barnsligare du
är, desto lättare är du att bedraga. — Dyra barn! Gud den allsmägtige
skydde dig!
_Mor känner inte Emanuel! Mor vet inte, hur vackert han
kan tala.
— Desto farligare är han.
— Ack mor; jag misstrodde honom i börjau, äfven jag. — Men
då han under heliga löften bedyrade — — ■
_ Jag vill inte längre plåga dig med förmaningar. — Gud lede
dina steg; jag kan intet vidare i denna sak göra; intet annat än
anbefalla dig i den högstes händer.
Hon kysste sin dotter på pannan och satt en stund med henne
vid sitt hjerta. Derefter steg hon upp och nödgade äfven Anna att
resa sig samt förde henne in i stugan och fram till käre fars säng,
der gubben Lars låg med kläderna på sig.
— Tacka far för allt det feoda, han gjort dig under stora upp-
offringar, Anna, sade mor Stina mildt.
Anna sjönk på knä vid käre fars säng och hviskade gråtande
några ord.
Lars svarade intet men han lade sin hand liksom välsignande
på sin dotters vackra hufvud.
Och så blef det lugn för natten — lugn — men ack, blott lugnet
före stormen, som skulle utbryta dagen derpå.
Mor Stina var en verkligt god husmor och en qvinna värd all
aktning. Hon hade ordning i sitt hem och nu hade hon om också
för tillfället dit återfört friden.
Mor Stina i Klastorp var en verkligt god husmor och hon hade
uppfostrat sin dotter Anna till en god dotter.
Att Anna nu envist nekade att göra sina föräldrar till viljes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
