Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. När Karl Andersson kom hem till Karlshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
mycket pratsam med drängarne, hvilka på aftonen fingo hvar sitt
mått bränvin, något som var mycket ovanligt.
_ Käre far är vid godt lynne, sade den ene drängen till den
andre.
— Skall väl vara det också någon gång, svarade den andre
drängen och myste mot bränvinet, hvilket han derpå skälpte i sig,
sedan han slagit sig på magen och ropat komiskt:
— Se opp dernere!
Emellertid gick eftermiddagen till ända och det blef afton.
Fina bäddade och mor satte fram qväUsmaten, som förtärdes
under lust och gamman; ty när nämdemansfar var vid godt lynne,
så var det solsken i hela omgifningens ansigten och sinnen.
Det blef liggdags.
De båda drängarne gingo först till hvila i sin kammare, hvar-
efter nämdemansmor och Fina lade sig. — Men gubben sjelf var
denna afton inte hågad för hvila.
Han satt på förstuguqvisten med pipan i munnen och tittade
oaflåtligen uppåt en backe, der vägen krökte ned mot nämdemans-
bostället och grenade sig i en biväg, som ledde till Karlshult.
— Jag tycker, hvad mor och Fina slAila bli storögda, när Karl
kommer och talar om, hvad det är för en sorts »jumfru», han skaffat
sig, myste gubben och tuktade i detsamma till »länsmannen» i sin
pipa.
För dem af de ärade läsarne, hvilka tilläfventyrs icke veta, hvad
»länsmannen» i en tobakspipa är, vilja vi tillkännagifva, att den öfver
pipans mynning höjda askan kallas länsman. Och när man stoppar
ned denna aska, tuktar man till länsmannen. ,
När han suttit der en god stund, hördes tassande steg och nämde-
mausmor kom nt barfota och klädd i blotta linnet och en tunn kjol,
sägande :
— Kommer du inte in och lägger dig far?
— Jag kommer! Jag kommer! svarade gubben.
— Det blir kallt om qvällarne nu.
— Stå inte här då, så der bar.
— Jag är rädd för, att du förkyler dig far.
— Gå och lägg dig.
— Hvarför sitter du ute så sent i qväll.
— Det rör dig inte mor, lägg dig, säger jag.
— Jag har legat en god stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
