Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. När Karl Andersson kom hem till Karlshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Plötsligt fick emellertid nämdeinansfar höra bullret af en vagn.
— Nu kommer han! sade han för sig sjelf och tittade noga upp
mot backkröken.
Mycket rigtigt! Der rullade verkligen Karls vagn frara i sakta
mak; ty Brunte, hvilken inte tycktes det bli ringaste påmanad, gjorde
sig ingen brådska.
— Nu sitter pojken och drömmer och ser inte, att kraken går
nästan blott fot för fot, puttrade nämdeman. När folk bli förälskade,
bli de sig inte mera lika, tilläde han. — Ear du inte piska i hand
pojke! ropade han, icke betänkande, att hans röst på intet vilkor
kunde öfver åkertegarne nå bort till den åkande.
Gubben måste lugna sig.
— Uan skall i alla fall snart vara här, tilläde han liksom för
att lugna sig sjelf.
Den åkande närmade sig allt mer och mer, trots det att Brunte
gick i hans majestäts nådiga tågordning, som man plägar säga om
det, som skrider mycket långsamt framåt. Inom kort skymdes han
bort af en liten skogsdunge.
Nämdeman gick då ned från förstuqvisten i afsigt att möta sin
son; men han hade inte hunnit upp till vägkorset, förrän Karl redan
var der och for förbi afvägen till nämdemansbostället samt fortsatte
vägen framåt Karlshult.
— En sådan förbaskad pojke*! dundrade nämdeman. Antingen
sitter han och sofver eller också tror han, att jag inte är uppe! —
Den lymmeln kör förbi far sins boställe och direkt hem till sig. —
Men jag skall visa honom jag, att far hans är vaken för att gratulera
honom och sträcka upp honom på samma gäng! Ja det skall han
bli varse!
Och han vek af in på genvägen till Karlshult öfver stättan samt
var framme vid gården ungefär samtidigt med Karl.
Karl höll just på att vattna hästen, som han spännt ifrån och
selat af, vid brunnen, när nämdeman kom till Karlshult.
— Karl! ropade gubben på afstånd.
Förvånad tittade Karl upp och sade:
— livad nu? Ar far uppe så här dags?
— Jo, jo men pojke! Tror du, att jag skulle gå och lägga mig,
innan jag fått lyckönska dig efter friarfärden. Då bedrar du dig allt.
Jag satt på förstuqvisten hemma och tittade efter dig. Mor var ute
ett svep och bråkade med mig, att jag skulle kommu in, samt ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
