Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. När Karl Andersson kom hem till Karlshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
veta, hvad jag väntade på. När det inte hjelpte, började hou hovera
sig och talado ora olycka. Hon hade sett kornblixtar norrifrån sade
hon och det skulle inte vara goda tecken, predikade hon. Det der
bade käringen i Wargmo inbillat henne — spåkäringen du vet, som
val <en gång parken skall ta!
— Sade far något till nior om anledningen af min resa?
— Nej, jag inbillade henne, att du farit till Säfsjöströtn för att
köpa dig en jumfru. — Ha, ha, ha! —
— Det var bra det, far!
— Visst tusan var det bra! Vi koraino ju öfverens oin, att qvin-
folken ingenting skulle fä veta förrän i morgon. Mins du inte det?
— Jo! svarade Karl kort och ledde in hästen i stallet samt
fodrade honom.
— Men ser du, jag ville gratulera dig genast och jag har allt
en liten plunta med mig för att dricka en skål, fastän det är sent,
ropade gubben i stalldörren.
— Tack far, sade Karl, när han kom ut ur stallet och stängde
dörren. Men det är inte mycket att dricka för.
— Flickan har inte mycket menar du? — Åh, prat! Hvad håken
gör det! Du har desto mer och mera får du, när jag en gång sticker
näsan i vädret.
— Jag menar inte på det sättet, far.
— Hvad tusan menar du då! — För fan! När jag kora hem
från min friarfärd, såg jag tio gånger gladare ut, än du gör!
— Det hade nog sina orsaker.
— Orsaker?
— Jal
— Ja det har du rätt i! Sina orsaker hade det, att jag var
glad som en spelman; men jag menar, att du nu har sarama orsak
att vara det. Mor var den vackraste tösen vid Orrefors på sin tid
och »Rosen på Klastorp» är allt den dejeligaste flickan i hela bäradetl —
Skål på dig pojke! Nu skola vi dricka fästeparets skål! utropade
gubben, och tog upp en plunta, öfver hvars propp var fastskrufvad
såsom hylsa en liten tennbägare, hvilken han nu fyllde med den mörka
vätska, som han köpt i Wexiö under namn af kognak, ehuru det
egentligen var blott färgadt bränvin.
— Drick sjelf far, jag vill inte ha något, svarade Karl nästan
dystert.
— Hvad i himla riket går åt dig pojke! utropade gubben och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
