Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. När Karl Andersson kom hem till Karlshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Gubben skrufvade hastigt på bägarn på halsen på kognaks-
pluntan, som han stoppade i fickan.
— Hvad säger du? utropade han.
— Anna ville inte veta af mig.
— Är du förbannad, pojke!
— Hon hade en bättre.
_ En bättre än nämdeman Anders Karlssons son Karl Anders-
son på Karlshult?
— Så är det, far!
— Du fick korgen?
— Ja!
— Visste Lars Persson af det?
— Nej 1 Jag begärde henne först af honom.
— Nå?
— Ilan svarade ja och sade till mig att tala vid flickan.
— Nå?
— Det gjorde jag.
— Och hon sade?
— Att hon ville ha mig till vän; men inte till man; ty hon
hade redan gifvit bort sitt bjerta.
— Hvad sade far hennes om det?
— Jag träffade inte Lars, sedan jag talat vid Anna. Han var
i foderlyckan.
— Ån mor Stina då?
— Hon bara töla och grät.
— Förbanna mig, jag blir klok på det här !
_ Det är inte svårt. Flickan vill inte ha mig. Jag har friat
och hon har sagt nej!
— Ja, det förstår jag väl! Men hvad jag inte begriper, är, att
bon vågar behandla dig på det sättet.
— Hjertat låter inte befalla sig, far.
— Ah! Befall mig hit och befall mig dit! Du skall bli hämnad,
Karl.
_ Jag begär ingen hämd, farl sade Karl saktmodigt men med
bestämdhet i rösten.
_ Jag ger tusan, livad du begär eller inte begär, utropade
gubben darrande af vrede! Du skall bli hämnad i alla fall. Ln
torpardotter, hur fager under ögonen hon än är, skall inte affärda
min son på det sättet, som hon nu gjort. Nej, fördöme mig, hon det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
