Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. När Karl Andersson kom hem till Karlshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
US
skall! Jag har häinden i mina händer och jag skall visa, att nämde-
nian Anders Karlsson inte är att leka med.
- Far, far, ställ inte till med något spektakel, bad Karl.
— Håll mun pojke, när far din talar! Du kan få en mycket
förnämare flicka än den der Anna i Klastorp; men Lars Persson
skall få med mig att göra, det vill jag lofva.
— far ! Far! Betänk — — —
_ Håll mun,säger jag! — Är du en sådan der säflig stackare,
sä är jag det likväl inte och jag ämnar inte tillåta, att mitt hus skändas !
— Mfen käre far! Anna kan väl inte tvingas — –––-
_ Hon skall niga och ta emot, när nämdemans son bjuder
henne sin kärlek.
— Men om hon är fäst vid en annan?
— Hjelper inte!
— Nu är far orättvis.
-Nej!
— Anna har väl sin fria vilja.
— Det der begriper du inte.
— Men — — —
— Inte ett ord vidare! Du är en kratta, Karl! Behåll din p-salm-
bok och bjud den åt en annan flicka, som inte ger dig en korg i utbyte.
— Tvi tusan sådan krake till son jag har! — Gå in och lägg dig
och tag något gammalt pä dig! — Sof på din korg! -t Jag skall
sköta resten jag, eftersom du inte duger till det! — Tvi vale tocket
mankön!
I vredesmod leinnade han Karlshult och gick hem till nämde-
mansbostäliet, der nämdemansmor och Fina nu voro uppe och för-
sänkta i den största oro öfver far, som försvunnit så der midt i
natten och hvilken de inte rätt förstått sig på under hela eftermiddagen,
sedan han varit hos Karl.
Nämdemansmor hade nämligen inte kunnat sofva, ehuru hon
gått och lagt sig, efter sitt misslyckade försök att få in färsgubben.
— Han kommer väl snart in, tänkte hon.
Men när väggsmällan i sofkainmaren slog två på natten och
nämdeman inte kommit in och lagt sig, bief nämdemansmor orolig
på allvar och steg åter upp med föresats att denna gång inte låta
afspisa sig utan nödga färsgubben att komma in och lägga sig.
Hon kastade på sig en sjal och trädde stubben öfver hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
