Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. När Karl Andersson kom hem till Karlshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
— Nej.; jag har inte fått in honom. Han har suttit på förstu-
qvisten hela ’qvällen.
— Far har varit sä underlig ända sedan middagen.
— Ja. jag undrar, hvad det var med Karl. Det var han, som
förargade honom.
— Men far var ju glad, när han kom hem från Karlshult.
— Kanske han gått dit igen.
— Midt i natten?
— Ja, han satt uppe för att vänta på Karl.
— Men då skulle väl Karl ha kommit hit, tycker jag.
— Det tycks så.
— Har han inte följt med Karl, när han kom hem, till Karls-
hult, då har bestämdt en olycka skett.
— Gud tröste oss fattiga menniskor.
— Jag skall kasta på mig litet och skutta öfver till Karlshult.
— Nej, lemna mig inte, Fina; det är så dystert att vara ensam
hemma. — Hvart i Herrans namn har Anders tagit vägen!
Ju längre tiden skred framåt, desto ifrigare blefvo mor och
dotter och deras ångest hade nått sin höjdpunkt, då nämdeman kom
öfver stättan på väg hem från Karlshult.
— Der kommer far! utropade Fina och sprang emot stättan
klapprande mot den steniga gångstigen med sina glappande träskor.
— Gud vare pris! sade nämdemansmor och tog sig åt hjertat
samt gick långsammare efter sin dotter.
— Hvad skolen I uppe och göra, qvinnfolk! röt nämdeman.
— Käre far! sade Fina. Mor och jag ha trott, att någon olycka
händt dig.
— Mig?
— Ja, att du fallit i brunnen eller pä annat sätt omkommit.
— Qvinnfolk äro sig alltid lika. Gå och lägg er!
— Hvar har du varit, far? sade nämdemansmor.
— Gå och lägg dig! röt gnbben.
— Kommer du sjelf och lägger dig då, Anders?
— Det angår dig inte; jag sköter mig sjelf.
— Jag går inte och lägger mig igen, förrän du följer med, för-
klarade nämdemansmor bestämdt.
— Inte jag heller, sade i sin tur Fina och satte sin lilla upp-
näsa i vädret.
Nämdemannen stannade och satte händerna i sidorna samt såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
