Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. När Karl Andersson kom hem till Karlshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
på sin hustru och sin dotter en sekund, hvarefter han spottade och
sade :
_ Är det ni, som äro herrar här i huset, eller är det jag, som
är husbonde?
— Det vet far, att far är, svarade Fina,
— Godt! Packen er då af i säng igen! Jag är uppe hela natten,
om det lyster mig.
— Käre Anders, hvad är det med dig; du är så underlig allt
sedan i går middag, sade nämdemansmor. Det är nog inte för ro
skull, som du halfva natten Väntat på Karl, som så der hastigt reste
till Säfsjöström i går.
— Nej, det har du rätt i, morl svarade Anders.
_ Och inte är det väl för nöjes skull, som du midt i natten
gått öfver till Karlshult heller?
— Åhnej, inte blef det just något nöje.
_ Nådige Gud! Det har bestämdt händt Karl något!
— Hm!
— Är det inte så?
— Gå och lägg dig!
— Nej, det gör jag inte, Anders! Karl är mitt barn lika väl
som ditt och jag har lika rätt att få del af det, som händt honom,
som du.
— Jaha, och jag är hans syster och — — — inföll kina.
— Karl har väl inte gjort något straffvärdt? frågade nämde-
mansmor afbrytande sin dotters tal.
— Straffvärdt! utropade gubben. Nämdeman Anders Karlssons son
skulle göra något straffvärdt? — Nej mor; du känner visst inte krutet!
— Jag kan inte sofva af oro.
— Inte jag heller, förklarade Finn.
% _ Nä, så låt oss gå upp på förstuqvisten då, sä skall jag väl
tala om. hur det hänger ihop, ehuru jag tänkte dröja dermed till i
morgon.
Nu voro qvinnorna nöjda och alla tre följdes ät upp på törstu-
qvisten, der nämdeman och hans hustru togo .plats på ena bänken
och Fina på den andra midt emot dem.
— Karl ville inte arbeta här längre än till middagen i går, som
ni veta, började gubben, när de väl satt sig.
— Ja!
— Jag tyckte, det var underligt och jag kan inte neka till, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
