Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Torparen och nämdemannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
— God dag fader Lars! Så tidigt ute och kuskar! ropade den
gladlynte förvaltaren ät gubben.
— God morgon förvaltare, svarade gubben.
— Tack för god välfägnad i midsororas.
— Tackl Tack!
— Nu kan Lars komina in till mig och ta inorgonknäppen samt
smaka på frukosten, soin Maja nog uu har rykande och varm.
— Tackar som bjuder! Se, det var allt bra, att jag träffade
förvaltaren. Jag har just som litet att tala med honom om, innan
jag vänder mig — — —
— Bra! bra! sade herr Hagberg. Kör ned till stallet och helsa
från mig, att hästen skall sättas in och fodras samt kom sedan upp
till mig och ät frukost. Jp.g skall under tiden förbereda gamla Maja
på, att det kommer främmande.
— Tackar så mycket, herr förvaltare.
Lars åkte ned till stallet och herr Hagberg gick hem till sig,
dit äfven Lars efter en stund anlände.
Gamla Maja, som redan hade frukostbordet dukadt, när iörval-
taren trädde in, fick nu brådtom att taga fram tallrik och glas åt den
väntade gästen. Den hederliga gumman var alltid trakterad, när det
kom främmande och hon fröjdade sig som ett godt barn åt, att
hennes gode husbonde fick litet sällskap.
Inom kort sutto förvaltaren och Lars vid frukostbordet pch togo
för sig af, hvad Maja dukat fram.
Helan togs!
— Nå Lars Persson! Det var något, soro Lars ville tala med
mig om, tyckte jag mig förstå af Lars ord, när vi träffades för en stund
sedaD, sade förvaltaren.
— Ja, nog är det så alltid, menade Lars och stoppade i munnen
ett stycke bräckt, salt bringa samt några spritärtor. Nog är det så
alltid. — Jag skall säga, att jag har just som ett helsike derhemma
för tillfället.
— Det vore tusan. Har någon sjuknat?
— Jag kan svara både ja och nej på den frågan.
— Jag förstår inte Lars.
— Nej nej, det är väl inte så lätt att göra det heller, kan
tänka, för den, som inte är inne i förhållandena. Nog äro vi friska
till helsan alla vid Klastorp, både folk och fä; men sanningen att
säga, så har dotter min blifvit just som litet kollrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
