Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Torparen och nämdemannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
— Anna?
— Ja !
— Hvad i Herrans namn säger Lars! Den präktiga och vackra
Hickan ! Hvad är då med henne?
_ Jo, se hon har blifvit just som ackurat bortkollrad i sommar
af den der fördömde grefven, som förvaltaren förde med sig till Säf-
sjösJröm i midsomras.
— Ingenting annat!
— Det är mycket nog det !
_ Det går väl öfver, käre Lars! Tag halfvan nu, så kominer
nog Lars att se saken i ljusare dager.
— Tack förvaltare! Halfvan skall jag ta, eftersom jag vet, att
den bjuds af godt hjerta; men inte kommer jag att se saken i ljusare
dag för det.
— Få se ändå!
Nej herr förvaltare — skål! — ah! — det gör jag inte.
Blir det inte rättelse härvid, så har mer än en spik blifvit slagen i
min likkista, det skall jag säga förvaltaren.
_ Är saken så allvarlig? frågade förvaltaren, som nu blef mera
deltagande än förut, när han såg, att det vattnades i den hederlige
torparens ögou, medan han talade.
— Ja, herr förvaltare, så är det!
— Låt höra då, om jag kan vara Lars till någon hjelp. — Men
säg mig: Grefven har väl inte på något sätt våldfört sig mot Anna?
_ Nej, det tror jag inte. Min flicka är nog lika hederlig nu,
som innan hon lärde känna grefven.
_ Jag kunde tro det. Grefven är visserligen ung och glad; men
jag har alltid funnit honom sansad; och det skulle verkligen smärta
mig, »om han hade gjort sig saker till något––––––ja ja Lars
förstår.
4- Ja, ja!
— Dessutom har jag alltid haft ett mycket högt begrepp om
Anna och det har, upprigtigt sagdt, inte varit utan, att jag mången
gång under de långa vinterqvällarne, då jag suttit här i min ensam-
het, tänkt, att det skulle varit behagligt att ha en liten hustru vid
sidan. — Och då har jag alltid tänkt på Anna i Klastorp.
_ Äh, Herre jemine, herr förvaltare! Aldrig har jag väl kunnat
tro —–––-
— Nej, jag har aldrig sagt något derom; ty så länge min gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
