Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Torparen och nämdemannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
pä flickan min. -• Och det säger jag, vill inte Anna ta sitt förnuft
till fånga, så skall hon ur huset och det i rykande rappet ändål Jag
ville tala vid förvaltaren och förklara saken, innan jag vände nrig
till grefven; och kanske förvaltaren skulle vilja säga ett ord med åt
honom.
— Det skulle jag gerna ha gjort, käre Lars; men tyvärr är det
nu omöjligt.
— Förvaltaren har inte tid?
— Jo, för all del, det skulle jag nog kunna ha; men grefve
Strutsenfot är inte qvar*på Kosta.
— Hvad säger förvaltaren?
— Han reste i går till Stockholm. — Det har varit bröllop här,
må Lars tro. ^
— Jag vet det.
— Det har varit ståtligt utaf bara tusan.
— Jag har hört det.
— När de nygifta och bröllopsfolket i går lemnade Kosta; följde
grefven med och reste hern till Stockholm.
— Det var då fördöindt förargligt.
— Ja, det är sannt,
— Då får jag nog inte förstånd i flickan.
— Det går nog till slut, skall Lars få se. — Om hon inte vill
ta reson till om söndag, så gif mig ett bud, så skall jag qvista bort
till Klastorp och tala med henne.
— Tack skall förvaltarn ha för det löftet; men det är långt till
söndagen och hvem vet, hvad som kunnat hända till dess.
— Ofverila sig inte Lars, utan tag saken lugnt.
— Det är lätt sagdt men inte så lätt gjordt. Jag tänker, att
nämdeman, Karls i Karlshult far, kommer att hovera sig, så att en
har jemt göra att reda sig med honom.
— Har Lars några affärer med honom?
— Ja, jig är skyldig för en ko, som jag köpte straxt före mid-
sommar på auktion hos Sven Nilsson i Granshult.
- Ajl
— Jag gaf då handpenning och fick anstånd med resten till
December.
— Då går det väl an. — Ja, var förståndig i alla fall, Lars
och helsa Anna från mig, att hon inte skall fästa sig vid, hvad grefven
sagt; ty han glömmer henne nog i Stockholm. — Jag får lof och ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
