Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Torparen och nämdemannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
och se till arbetet nu; men vill Lars hvila sig, sa droj qvar en stund
här ändå. ..
_ Nej, nej ! Jag ger mig af hem igen. När grefven inte ai
här, så har jag ingenting här att göra. —
De lemnade förvaltarens bostad. Förvaltaren gick ut till
arbetarne och Lars begaf sig ned till stallet samt for kort derpa
dyster till sinnes ater hem till Klastorp, dit han anlände fram pa efter-
middagen.
När han kom hem, var nämdeman Anders Karlsson der.
Nämdemannen hade kommit till Klastorp på morgonen och dä
han inte träffat Lars hemma, utan förnummit, att han åkt till Kosta,
steg han inte ur käjrran utan for fram till Säfsjöström, sägande, att
han skulle komma tillbaka på eftermiddagen och då invänta Lars,
med hvilken han hade något vigtigt att tala.
Till mor Stina och Anna sade han föröfrigt ingenting utan helsa le
endast buttert genom att hastigt föra handen till hattbrättet.
— Gud tröste oss för nämdeman, suckade mor Stina, när han
åkt Han har inte godt i sinnet till oss. Anna, Anna, tänk pä,,
livad du gjort!Måtte den högste styra allt till det rätta! .
— Ja’ har gjort min pligt, mor, svarade Anna. Jag kan inte
bryta min ed. Återger grefven mig sitt löfte, då ärjag fri men inte
förr Vi få höra, hvad han sagt åt far i dag.
Guniman skakade bekymrad på hufvudet utan att svara något
och <nck tillbaka till sina sysslor
Anua bara grät, de; hon satt i löfsalen och sönunade; men hon
sade ingenting.
Hon sörjde ö;ver den oro, som blifvit i hennes föräldrahem och
inom sia önskade hon, att hon. aldrig låtit grefven aftvinga sig något
löfte. Men när detta löfte r,u en gång var gifvet, kunde ingen mer.sk-
li.r magt förmå henne att bryta detsamma, förrän grefven förklarat
henne fri.
Det var karaktär hos Anna, ehuru hon var något öiverspänd.
Helt visst skulle bon kunnat begära betänketid af Karl Andersson
och under den tiden skaffat sig visshet om, hvad grefvens löfte till
henne innebar och om hon skulle sätta fast tro till dit eller ej.
Helt naturligt är, att en flicka med Annas fasta karaktär skulle
finna sig löst från sitt löfte, om hon funne, att grefven blott gäckats
med henne.
Men hon var så viss på, att han menat allvar, att hon inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
