- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
171

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Rosen på grafven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171
vill nog inte skrifva, förrän han har en god nyhet att bringa mig.
— Tänk, om han går och funderar på bröllop! — O, min Gud!
Tänk om han gör det! — — Jag vill emellertid tåligt vänta här
nere i Kalmar.
Hvarje dag gick hon till posten för att efterhöra bref och hvarje
dag blef hennes hopp om sådant besviket. Men hon tänkte alltid:
— Emanuel vill inte skrifva, förrän han har en god nyhet att
berätta mig! — I morgon har jag nog bref!
Och så gick det dag efter dag.
Emellertid skötte Anna sin tjenst till källarmästarns belåtenhet
lika mycket som till hans kunders, af hvilka senare hon dagligen för
egen del skördade ganska goda sportler i form af drickspengar. —
Men hon tillät ingen af de unga herrarne någon närgången frihet
utan höll dem alla på afstånd; hvilket icke hindrade, att hon alltid
var glad och vänlig mot hvarje gäst.
# #

*


En dag, Anna hade då varit nära tre veckor på stadshuset, i
Kalmar, satte hon sig, sedan alla frukostgästerna lemnat lokalen och
hon hade ett par timmars ledighet, under hvilken tid hon emellertid
ej fick lemna lokalen — i händelse nágón stänkgäst skulle infinna sig
— och tittade i platstidningen.
Hon lät sina blickar halka öfver rubriken födda, men såg dock
genom förteckningen så mycket, att hon kunde se, om något för
henne bekant namn stod der, hvilket inte var fallet. Nedanför stod
rubriken förlofvade. Hon kände ej heller någon af dem. Annu några
rader längre ned läste hon rubriken vigde — Det var ingen, som
»brutit benen af sig», hvilket uttryck i trakten användes om dem,
som ingingo äktenskap; och derefter kom hon till rubriken döda.
Det var två inom svarta ramar slutna dödsannonser, som denna
dag voro införda i tidningen.
Den ena läste hon helt flyktigt och började med den andra;
men hon hade inte hunnit långt, förrän hon uppgaf ett anskri tap-
pade tidningen och föll medvetslös från stolen ned i golfvet.
En af hennes kamrater, hvilken för tillfället var i det till mat-
salen gränsande rummet, hörde dunsen i golfvet och tittade in i
matsalen.
— Jösses då, hvad är det åt dig Anna? utropade hon och då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free