Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Rosen på grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
folket är församladt kring densamma. Jag fruktar ett störande upp-
träde. — Men du gör i denna sak, som du sjelf finner för godt.
Jag har varnat dig. — Nu måste jag för altaret, första versen är
snart sjungen. Sätt dig nu under predikostolen.
— Ja, herr prost.
— Och lofva mig att bli stilla der, tills kyrkan blifvit utrymd
efter gudstjenstens slut.
— Ja, vördig prost.
— Nu hinner jag inte tala med dig mera.
Första psalmversen hade blifvit afsjungen och man började med
den andra, under hvilken prosten skulle gå för altaret för att omedel-
bart efter slutad psalmsång börja den högtidliga och gripande altar-
tjensteu.
Han lemnade derför sakristian och gick för altaret. Anna gick
äfven ur sakristian och satte sig under predikstolen.
Trappan till predikstolen gick något svängd från sakristians
dörr och från sjelfva predikstolen gick en brädvägg ned till kyrkans
golf. Inom denna vägg, mellan trappan och sjelfva kyrkmuren var ett
litet rum, hvilket hade till tak predikstolens golf. — Detta rum eller
denna skrubb, hvilket kanske är rättaste namnet, användes af kyrk-
vaktaren till skräpgömma. —
Der stod lutad mot väggen en gammal Kristusbild, hvilken i
forna tider utgjort en af kyrkans prydnader. Nu var bilden skadad
målningen var afskafven och trämaskar arbetade oafbrutet med sitt
förstörelseverk.
Der lågo på golfvet gamla psalmböcker, hviika blifvit qvarglömda
i kyrkan och sedan aldrig efterhörda.
Der stodo ett par bleckpytsar med intorkad hvit målarfärg,
qvarställda der sedan sista reparationen af kyrkan och öfver dessa
pytsar var lagdt en plankstump — om af en händelse eller med afsigt
är ej godt att veta.
Det hade någon gång händt, att gudstjensten af någon afhörts
från denna skrubb och då hade denna plankstump alltid fått tjena
till stol. — Den fick göra det äfven denna söndag. — Anna satte
sig på densamma, sedan hon osedd af kyrkfolket kommit in i skrubben
från sakristian.
Hon lyssnade till altartjensten och när orgeln började brusa,
tog hon upp en af de på golfvet liggande gamla psalmböckerna för
a\t följa med i den. — Men hon hade från sin plats ingen utsigt åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
