Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Rosen på grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
någon nummertafla. - Af en händelse kom hon att vända ansigtet
inåt brädväggen och varsnade, att en liten qvist der fall.t ur träet.
Hon förde sitt ena öga till detta hål och hade utsigt otver kyrkan
samt såg stora nummertaflan, hvilken hade sin plats alldeles under
orgelläktaren.
Hon kunde således följa med sången. o
Men hon såg inte blott nummertaflan; hon sag afven folke .
Der satt hennes älskade mor i sin svarta klädnirig och sitt hvita
förkläde. Djupa rynkor lågo i den gamla qvinnans panna och oupp-
hörligt förde hon sin näsduk till de ovanligt bleka kinderna for att
torka bort de tårar, hvilka då och då rullade ned från hennes rod-
grat BreTid sin mor såg Anna sina bröder, äfven de voro bleka och
rödgråtna. De sågo så stränga ut och det föreföll Anna, som om
deras blickar hade trängt in till henne rätt igenom brädväggen
Längre bort i kyrkan varsnade hon Karl Andersson i Karlshu .
Hon ryste, när hon fick se hans stora hufvud; men det gjorde
henne likväl godt att se på honom, ty han såg inte så sträng ut, som
hennes mor och bröder gjorde.
Bredvid Karl satt nämdeman och i samma bankrad a p
qvinfolkens sida sutto nämdemansmor och Fina.
Anna tyckte, att nämdeman såg ut, som om han blitvit upp-
skrämd, nämdemansmor grät oupphörligt och såg sällan upp; men
Fina satte sin näsa i vädret och tycktes mycket litet bry sig om
gudstjensten, utan lät i stället sina blickar fara från den ena till den
andra af de kyrkbesökande, hvilka alla i gemen tycktes vara utsatta
för hennes kritik. .
Längre bort i kyrkan såg Anna äfven ett valbekant ansigte,
det var fanjunkarn Krig. - Han satt der så bister den gamle
genomhederlige krigaren och han tycktes i sitt ansigte a va sa
ett helt åskmoln, så hotande såg han ut. . , , n
Men fram i kyrkan satt Trantorps-Lina. et gjor e . un
godt att se på denna flicka, hvilken var långt ifrån vacker; men det
låg något så oändligt godt och mildt i hennes uppsyn och hon skilde
sig mycket just genom detta milda väsen från de öfnga kyrkbesokande
denna dag, om man undantager Karl i Karlshult, samt drängen v,d
Säfsjöström, Per, hvilken satt i samma bänkrad som Trantorps-Lm ,
fastän naturligtvis på karlarnes sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
