Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Rosen på grafven - XIV. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
— Tack Per och tack I mor! Jag skall aldrig glömma den god-
het, som I hafven visat mig.
— Inte mycket att tala om; vi äro väl menniskor, menar jag,
svarade Per.
— Helsa Lina från mig, fortfor Anna.
— Det skall jag göra.
— Adjö nu!
■— Hvad nu? Tänker Anna gå nu i natt?
— Ja!
— Nej, det blir inte af. Sof här i natt.
— Tack Per, men inte kan jag vara här så länge.
— Tala inte om det. Anna blir qvar i natt.
Och så blef det äfven.
Först andra dagens förmiddag lemnade Anna Säfsjöström och
styrde sina steg mot Kalmarhållet.
Ej heller nu begagnade hon sig, af sparsamhetsskäl, af jernbanan.
KAP. XIV.
Resan till Stockholm.
Vid Klastorp var det naturligtvis stor sorg och klagan och i
sanning hade den hederliga mor Stina blitvit hårdt pröfvad.
Det var inte nog med, att länsman hade gjort utmätning, inte
nog med att hennes man afgått med döden och att hennes dotter,
som förut varit hennes stolthet och glädje för alltid lemnat hemmet.
Nej, mor Stina trodde henne hafva blifvit en fallen och lastbar
qvinna och denna tanke plågade heDne outsägligt mycket mer, än
hvad hon skulle känt i sitt hjerta, om man sagt henne, att Anna
var död.
Mor Stina behöfde emellertid ej i verkligheten sörja öfver sin
dotters heder, ty den var obesmittad. Men hon visste det inte och
ir.enniskan är alltid benägen att tro det värsta.
Men mor Stina hade äfven andra orsaker till sorg och bekym-
mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
