Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
222
det går bra af katten, ser ni, min lilla fröken, men att ha två hu-
strur — brr! Gudskelof, att jag inte har någon! Nej, min tös! Mitt
hjerta är tritt som fogeln och glad kan jag sjunga:
Frihet vill jag lofva
Som den bästa gåfva,
Menniskan har fått,
som jag hörde tru Michaeli sjunga i Alphyddan på kungliga operan
i Stockholm.
— Stackars flickor, söm blifvit öfvergifna.
För tusan, det är de, som öfvergifvit mig. Stackars styrman,
borde ni säga.
— Min Gud, hvad styrman är rolig!
— Tycker lilla fröken det!
— Ja dä!
— Det tyckte mina töser också. Och derför stod Greta, för
hvarje gång jag kom till Stockholm, på kajen vid Skeppsbron och
log så att tänderna glänste som ledfyrar mellan läpparne och så
snart passagerarne troppat af och tullsnokarne gått ombord, blef det
pusskalas i skuggan af tullpaviljongen. Och sedan, ta mig katten,
slapp jag inte ifrån Greta på hela tiden, vi lågo i Stockholm Vi
giugo till Berns, vi gingo till Blanchs kafé, vi dansade i Södra sa-
longen, vi gingo på operan och mindre teatern. Tjo1 det var en lif-
vad tid. — Men så blef det lipa af, när båten skulle gå. — Jag svor
Greta, att hon var den vackraste flicka i Sverige och att jag inte
tyckte om någon så mycket som henne.
— Fy, att narras så!
— Narras? Jag talade sannt! Ty när jag var i Stockholm, sä
lefde jag endast för Greta, den guldhåriga och blåögda flickan!
— Men när styrman kom till Lübeck dåP
— Ja’, då blef det annat! Der stod den brunögda och svarthåriga
Gretchen och så blef det der samma lif med henne, som det varit
med Greta i Stockholm. Då lefde jag blott för Gretchen och när
hon började töla och gråta svor jag henne, att hon var den vack-
raste flickan i hela Lübeck och att jag inte brydde mig om någon
annan än henne och det var — fördubble mina inkomster — sannt
till punkt och pricka!
— Stackars flickor säger jag!
— Deri gör ni orätt! Stackars styrman, borde ni säga, ty i hö-
stas höllo de på att ta lifvet af mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
