Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
förrän det bief annat lif på hyttdörren. Fyra qvinnohänder hamrade
på densamma af attan tusan!
— Jag låtsades inte höra det. Men plötsligen började de skrika.
— Teufel! skrek Gretchen.
— Usling! vrålade Greta?
— Menedare! ropade Gretchen.
— Förförare! pep Greta.
— Du skall stå till ansvarl åbäkade sig Gretchen.
— Jag skall rifva ut ögonen på dig, hotade Greta.
— Kom ut, så att jag får strypa dig! kommenderade Gretchen.
— Jag skall slå svafvelsyra i ansigtet på dig, försäkrade Greta.
— Du är feg! påstod Gretchen.
— Du skall få för två fästmöar, du! rasade Greta.
— Du har förtagit allt mitt lugn! jemrade sig Gretschen.
— Du har stuckit ett svärd genom mitt hjerta; skränade Greta!
— Kom ut! befallde Gretchen.
— Öppna! väsnades Greta.
— Vi slå in dörren!predikadeGretchen.
— Och vi knacka in skallen på dig! deklamerade Greta.
— Och nu blef anfallet på dörren så häftigt, att jag måste ropa
åt dem att hålla sig stilla.
— Kom ut då! befallde Gretchen.
— Jag har dränkt mig! svarade jag.
— Lögnare! dundrade Greta.
— Jag är död! fortsatte jag.
— Derpå fick jag inte något svar; men i stället begagnade de nu
tillhyggen, så att jag fann mig nödsakad att öppna hyttdörren för
att inte få den inslagen.
— När jag gick ut ur hytten, stod hela besättningen och tull—
snokarne i ring och skrattade åt flickorna och mig.
— Jag tänkte, att de ursinniga fästmöarna skulle störta mot
mig som ett par tigrar, när jag kom ut; men jag misstog mig. I
stället började de gråta och himla sig samt omtalade, hur mycket
de lidit för min skull, sedan de fingo veta, att jag hade två fästmöar
•— Det var omöjligt att uppfatta, hvad de sade, till den grad skreko
de öfver hvarandra.
— Jag försökte att komma förbi dem. Men det var omöjligt.
Då klängde de sig fast vid mig och skreko mig i öronen, så att jag
höll på att mista hörseln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
