Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
— Jag skakade dem af mig och sade:
— Yaren lugna mina små pullor, jag älskar er lika mycket
båda två!
— Men då skulle ni sett på hin håken, min lilla fröken! Då
blef det annat ljud i skällan och fördömme mig, var inte det, det
bästa jag någonsin kunnat säga.
— Blefvo de nöjda då? frågade Anna förundrad.
— Nöjda? Det blefvo de så tusan heller! Men jag slapp undan
patrasket!,
— Usch, så styrman säger!
— De vände sig mot hvarandra och började med hvarandra
gräla om hvarandras företräden.
— Förstodo de hvarandra?
— Ja bevars, jag hade lärt Gretchen svenska och Greta tyska.
— Åhl
— Jag blef fri, men dem emellan blef i stället en kalabalik
utan måtta. De skällde först på hvarandra som ett par bandhundar
och sedan foro de ihop som ett par galna kattor och slogos utaf
attan tusan så, att länga tofsar af Gretchens svarta och Gretas guld-
gula hår yrde om dem.
— Usch så otäckt!
— Jag var glad åt det jag och gick förbi dem samt ställde mig
hos besättningen och tullsnokarne och skrattade af glatta laget.
— Slutligen kom kapten, som gått i land, ombord.
— Hvad attan tusan är det här för upptåg, svor han och rynkade
ögonbrynen; men han kunde inte hålla smilbandet på sig han heller
utan började storskratta han med.
— Hvad slåss de der jäntorna för? frågade han slutligen.
— Det är min fästmö i Stockholm och min fästmö i Lübeck,
som råkat hop, svarade jag.
— Jaså, sade kaptenen, nå hvem af dem vill styrman ha då?
— Ingendera, sade jag.
— Godt! sade kaptenen och befallde besättningen att skilja de upp-
retade qvinnorna åt och sedan se till, att de inte vidare hommo ombord.
— Detta skedde och — så var det slut med den kärleken!
— Stackars flickor! sade Anna.
— Åh lappri! Det gick ingen nöd på dem, så länge de höllo
sig lugna.
— Har styrman inte sett dem sedan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
