Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
— Kom då, så skola vi höra efter, hvad de ha för godt i köket!
— Tack snälle styrman.
— Han gick förut och hon följde honom efter ned i försalongen,
hvarifrån ett retande matos redan i trappan slog dem till möte.
När de försvunnit från däck, sade en af matroserna till en af
sina kamrater!
— Calle du!
— Ja!
— Har du sett?
— Lita på det!
— Styrman har fått sig en ny fästmö!.
— Den ska vi ställa oss väl med!
— En stiliger en!
— Det är gifvetl
— Skönt, att han funnit en igen!
— Ja då! Nu slippa vi kanske så mycket »dalj»!
— Om hon blir honom trogen, ja!
— Men om hon inte gör det?
— Då må hin vara på den här skutan längre!
— Då är det bäst att rymma med ens!
De båda kamraterna måste nu skiljas åt lör utförande af något
arbete, —
Nere i försalongen var det alldeles tomt, när styrman och Anna
kommo dit.
— Hvad styrman dröjt länge i dag, sade uppasserskan.
Styrmannen åt alltid först table doten.
— För tusan, desto bättre aptit har jag, svarade styrmannen i
det bästa lynne.
— Kan så vara det, men — — —
— Se så! Inga predikningar nu, kommenderade styrmannen.
Jag är hungrig som en varg och här har jag med mig en liten tös,
som också är hungrig och hvilken jag betalar middag för.
— Det var gentilt!
— Skulle tro det!
— Styrman är alltid en gentleman!
— Hör ni det min lilla frökenl utropade han, närmande sig till Anna.
— Det har jag aldrig tviflat på, svarade Anna, hvilken inom sig
sjelf välsignande ödet, som fört henne tillsammans med styrmannen,
hvilken genom sitt glada prat förstrött henne och nu var så vänlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
