Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
— Âr jag inte det då?
— Nej, inte då styrman har skändliga biafsigter med sin vän-
lighet.
— Se så, prata inte.
— Släpp mig!
— Nej!
— Jag ropar på hjelp!
— Gör det! Ingen skall höra er!
Han höll fortfarande hennes armar och närmade allt mer och
mer sitt ansigte intill hennes.
Anna såg nu, att hon på allvar måste befria sig tran den
kärleksdruckne styrmannen och hon gjorde ett försök att komma
upp, hvilket försök dock misslyckades.
_ Uttöm inte edra krafter i onödan, sade styrmannen nästan
hånande.
Anna svarade intet, men i stället samlade hon all sin styrka tor
att genom en ny kraftansträngning göra sig fri.
Anna var en kraftigt bygd flicka och hon var äfven ganska
stark tillföljd af allt grofarbete, hvilket hon ända sedan sin späda
barndom fått utföra i sitt föräldrahem. Dertill kom, att hon hade
en snabb uppfattningsförmåga, hvilket allt nu kom henne väl till
pass. „
Hon insåg, att om hon kunde skuffa ned styrmannen fran soffan
alldeles oförberedt, han borde falla i golfvet och sedan skulle hon
non re(la sig med honom.
Han hade blott en liten kant af soffan att sitta på och hon
trodde sig med visshet kunna med sina knän skuffa ned honom den-
från; men hon insåg äfven, att hon, i händelse hon misslyckades
deri, skulle göra honom sa vaksam, att denna manöver inte med
fördel skulle kunna göras om.
Hon samlade derför all sin styrka och beräknade äfven att en
knyck med öfverkroppen skulle underlätta hennes arbete att befria
sig från denne Adonis.
Hon sade inte ett ord till svar på alla de frågor, hvilka styr-
mannen utan uppehåll gjorde och hon hoppades, att han skulle fort-
fara att tala, alldenstund hon tog för gifvet, att han, under det att
han talade, inte skulle vara särdeles uppmärksam på sig sjelf.
Och hon misstog sig ingalunda deruti.
Plötsligen utförde hon den rörelse, som hon så väl beräknat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
