Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
Styrmannen, hvilken, som nyss är nämndt satt på yttersta kanten
at soffan och inte hade något fotspjern, föll som en sten i hytt-
golfvet; men han behöll det fasta taget om Annas armar, hvilket
gjorde, att han drog ned henne från soffan och öfver sig sjelf nå
golfvet. 6 J ^
— Hvad ar det der för förbannade funterl väsnades styrman
och sokte att komma upp, då han släppte armarna på Anna. —
Vet hon inte två sorter!
. ~ Det vil1 J’a^ frå8a styrman i stället! svarade Anna, hvilken,
sa snart hon kände sina armar fria, sökte att resa sig upp
Men styrmannen var vigare än hon och hon trasslade’ föröfrigt
:n sig i sina kjortlar, hvarför han före henne åter kom på benen
och anyo fick han tag i hennes armar, medan hon ännu stod med
ett knä på golfvet.
Hur understår ni er — — — började styrmannen.
— Hur vågar styrman––––––sade hon.
— Tyst! röt han:
— Nej!
— Våga inte mucka!
Jag hör inte till besättningen!
— Jag skall klämma er!
- Jag är passagerare och i morgon klagar jag hos kaptenen
ofver styrman !
Detta hot tycktes göra styrman mera betänksam och i stället
för att trycka henne mot golfvet reste han henne upp, sägande:
— Se så! Lugna er nu, min flicka.
— Släpp mig då!
Inte är jag väl en så otäck menniska
— Låt mig gå!
— Jag blef litet häftig, när ni kastade mig i golfvet, det var allt
förstår ni inte det?
— Släpp mig bara.
— Är ni ond på mig?
— Nej, blott styrman släpper mig.
Nå, det var snällt. Lägg er nu igen, jag skall gå.
Nej tack styrman. Nu lägger jag mig på mellandäck.
— Är ni rädd för mig?
— Nej!
— Ligg då här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
