Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
— Nej !
— Jag skall inte störa er.
— Det vet man inte.
— Jag lofvar er — — —
— Jag tror inte på styrmans löften.
— Hvad nu?
•— Den, som kan ha två fästmöar på en gång, är inte mycket
att tro på.
— Det var förut det, men er skall jag älska ensam.
— Tala inte om det mer.
Anna hade lyckats komma åt hyttdörren, hvilken hon låste upp
och skyndade sig ut bland de sjösjuka menniskorna på mellandäck.
Styrman skyndade efter.
— Här kan ni inte vara, sade han.
— Hellre här än i hytten, svarade Anna.
— Ni blir sjuk här.
— Det kan inte hjelpas.
— Det är ju en vämjelig stank här.
— Då går jag ut på fördäck.
— Under bar himmel i detta väder!
— Ja!
— Det förbjuder jag!
— Det har styrman ingen rätt att göra.
— Jag bär in er i hytten igen.
— Rör mig inte!
— Skrik då inte så fördömdt!
— Rör mig inte! Jag kastar mig i sjön, om jag inte tår vara
i fred!
— Det var dä den envisaste menniska, jag träffat ut för, sade
styrmannen.
— Styrman tror inte, att en fattig flicka kan ha karaktär; men
det skall jag säga styrman, att heder och tro finnas hos bondflickor
lika väl som hos förnäma damer, ja kanske ännu mera.
— Vill ni inte lägga er i hytten igen?
- Nej!
— Gå åtminstone efter filten och kudden!
— Nej, jag går inte in i hytten.
— Envisa stycke! fräste styrmannen och gick in i hytten, der
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
